Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hvad forntiden lär oss, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
höfva vi bara se på vår klocka, för att finna, att vi äfven äro
babylonier. För att se hur en kilskrift ser ut, kan vi gå till ett
museum eller ett bibliotek. Men det oaktadt är det ett faktum,
att hvar och en af oss bär något kilskriftsartadt på sig i sin
västficka. Hvarför äro våra timmar indelade i sextio minuter och
hvarje minut i sextio sekunder etc.? Helt enkelt därför att i
Ba-bylonien fans jämte decimalsystemet också ett annat system, det
sexagesimala, som räknade i sextiotal. Hvarför man valt just det
talet, är tydligt nog och talar högt om de gamla babyloniska
köpmännens praktiska sinne. Det fins intet tal, som har så många
divisorer som sextio. Babylonierna indelade solens dagliga bana i
tjugufyra parasanger eller i 720 stadier. Hvarje parasang eller
timme indelades åter i 60 minuter. En parasang är ungefär en
tysk mil och de babyloniska astronomerna jämförde den bana, solen
mellan dagjämningarna gör på en timme, med den väg en god
fotgängare tillryggalägger på samma tid. Båda tillryggalägga en
parasang. Hela solbanan under 24 ekvinoktialtimmar fixerades tiil
24 parasanger, 720 stadier eller 360 grader. Detta system
öfver-togs af grekerna och den store grekiske filosofen Hipparkos, som
lefde ungefär 150 år före Kristus, införde den babyloniska
timräk-ningen i Europa. Ptolomæus, som skref omkring år 150 efter Kristus
och hvars namn fortlefver i astronomiens ptolemeiska system, utbredde
ytterligare de babyloniska sättet att beräkna tiden. På den
traditionella vetenskapens lugna ström fördes det genom medeltiden,
och har till och med seglat lyckligt utför den franska revolutionens
Niagara. Ty då fransmännen kastade öfver ända vikt, mått,
mynt och datering och underkastade alltammans decimalsystem, så
läto de dock af någon oförklarad anledning förleda sig till att
respektera vårä tornur och fickur och låta våra urtaflor förbli
sexagesimala, d. v. s. babyloniska, så att hvar timme bestod och ännu
består af sextio minuter. Här träder åter det underbara
sammanhanget i världen inför våra ögon och vi se, hurusom det vi kalla
vetande är resultatet af en oafbruten tradition, af en kunskap, som
öfvergår från far till son. Hundra armar skulle räcka mellan oss
och uppbyggarne af Babylons palatser och sätta oss i stånd att
skaka hand med grundläggarne af de äldsta pyramiderna och tacka
dem för allt, som de gjort för oss.
Må det tillåtas mig att säga hvad jag finner betydelsefullast i
afseende på hvad forntiden lär oss. Det är icke blott förmodanden
och teorier. Det är satser, som hvila på historiska fakta, på bevis
som icke kunna rubbas. Antag att om femtusen år eller, vi kunna
ju unna oss en längre frist, om femtiotusen år en kommande
Schliemann skulle göra sina gräfningar ibland ruinerna af det
nuvarande London och bland högarne efter British Museum upptäcka
förkolnade tidningslappar, där en framtida Champolion dechiffrerade
sådana ord som t. ex. »centimeter» eller »millimeter». Med stöd
af sådana bevis skulle hvarje historiker vara berättigad att påstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
