Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Benjamin Kidd och hans engelska kritiker, af G. F. Steffen - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
som långsamt fortgår i det mänskliga samhället, är icke i
främsta rummet af intellektuell utan af religiös beskaffenhet.
Om värdet af denna, oberoende af hr Kidd existerande
sats skall jag här icke hafva något att säga. Det är blott
den märkvärdiga bristen på värde i hr Kidds “bevis" för
och diskussion af satsen, som det här är fråga om.
Hr Kidd börjar med den dogmatiskt framlagda
biologiska teorien, att lifvets högsta lag är ett naturligt urval
förmedelst individens kamp mot individen. Icke blott är
“framåtskridandet" omöjligt utan detta slags naturliga
urval, utan det skulle ovilkorligen bli “tillbakaskridande" af
från det ögonblick, då detta slags naturliga urval upphörde
att värka. Detta är enligt hr Kidds enkla skolfuxfantasi
lagen för allt lif — lifvet i samhället lika väl som lifvet i
naturen (s.’33—34 eng. uppL). Således: Hvad är lifvet?
“Icke någon den minsta inneboende tendens att göra
något framåtskridande alls", försäkrar hr Kidd, utan lifvet,
särskildt “dess högre former“, är i sig själft en urartningssträfvan,
som måste hållas i tyglarna och omvandlas till sin motsats
medels den mellan individerna rasande tillvarokampens
gissel. Genom detta metafysiska nonsens förklaras lifvet sakna
alla de expansiva lifstendenserna, på det att kampen för
tillvaron må kunna uppträda som den ande, hvilken blåser
lif i lifvet och sålunda varder absolut oumbärlig för både
lif och framåtskridande!
Sedan hr Kidd med otaliga omsägningar och många
själfmotsägelser samt utan att anföra ett enda grundligt,
analyseradt sakförhållande sålunda “bevisat", att kampen
för tillvaron mellan individerna (icke blott mellan nationerna
eller raserna!) är det eviga och oföränderliga urvilkoret för
det oundvikliga framåtskridandet (ty vi ha, enligt hr K.,
blott att välja mellan “framåtskridande" och urartning till
förintelse), och sedan han också påstått, att kampen för
tillvaron mellan samhällsindividerna så väl som mellan
folken blir och måste bli skarpare, mer förkrossande, ju högre
civilisationen(!) stiger, “bevisar" han vidare, att det icke
existerar eller kan existera någon “förnuftsenlig sanktion"
(eller bekräftelse med förnuftets bifall) af detta
märkvärdiga och hårda “vilkor för framåtskridandet." Värkliga
bevis för denna nya, häpnadsväckande sats saknas totalt;
man får blott i virrvarret af omsägningar och dogmatiska
påståenden nödtorftigt klart för sig, att hr Kidd är utrustad
med en bärgfast tro på, att förnuftet till sitt väsen är
absolut individualistiskt, absolut egoistiskt, blottstäldt på hvarje
spår af sociala vyer, af framtidsvyer och rasvyer. Rätt
och slätt: förnuftet, det är den mänskliga förmögenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
