Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dialog, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Erik. Nej, det är just det, som det inte är. Högmodet är
.en sann och i egentlig mening öfverklassisk känsla, en känsla, som
endast finnes hos menniskor, som har gnistan. Högfärden är
medelmåttans löjliga försök att imitera den sant högmodige. Och
när det ädla, vackra högmodet berör medelmåttan och stör henne
i hennes sköna lugn och tankedvala, basuneras det ut som
högfärd. — Puh! —
En distinktion till! Högmodet är en omedveten känsla,
högfärden är alltid medveten.
(Reser sig och drar gardinen från fönstret). Men kom hit
Paul och se hur vacker natten är. Himlen står i färg af nästan
ofattligt mörkt gendarme och stjärnorna äro som — nej, sådana
liknelser äro fadda — de äro helt enkelt som stjärnor skola vara.
Där är ett stort ljust fält med diffusa konturer, det är lyktskenet
från Gustaf Adolfs torg. Och där, ungefär där som horisonten
borde vara, skymta ljuspunkter. Det kunde vara stjärnor, men
de äro för röda i färgen, det är ljusen på söder. Får jag öppna
fönstret och dra ett andedrag? Åh hvad den kalla luften är skön,
den är frisk och retande som champagne, den är lifvande som
klingande kvinnoskratt, den är ren, den är äkta, naiv, den är som
klassisk musik. —
Adjö, jag vill gå ut i luften.
Paul. Nej, sitt. Jag vill tala lite sund filosofi med dig.
Jag vill tala om släkte och individ. Sitt ned och låt mig höra,
hvad du tror om det, eller ännu hällre, hvad du tror om
individens förhållande till typen och .om typens möjlighet öfver hufvud
taget.
Erik. En annan gång, Paul. Inte nu. Jag vill ut i luften
och dikta för mig själf, jag vill för en stund lefva ett poem. När
jag går ensam’ en sån här kall vinternatt, är det som om jag finge
vingar, jag tycker inte att jag går på jorden, jag är utom tid och
rum och mina blickar gå öfver stjärnorna. Din filosofi kan vara
bra om förmiddagarna. Godnatt!
Cajus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
