Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Konstutställningen i Göteborg, af Anna Törnström - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
Kønstutställningen i Göteborg.
Fem år tycker man väl ej vara någon längre tidrymd,,
och ändå kan den vara tillräcklig för att helt och hållet
ändra om ett konstideal. På sista utställningen i Göteborg år
1891 glänste väggarne af dukarnes ljusa och grella färger,,
och med få undantag var realismen förherskande. Nu 1896
äro färgerna dämpade, ja mörka, och realismen har fått vika
för symbolism och romantik.
Ytterligheterna beröra ju oftast hvarandra: från att skärpa
ögat i att uppfatta naturens yttersidor är man nu i färd med
att fördjupa sin konstnärliga tanke och känsla; realismen gaf
den yttre stämningen, symbolismen, mystiken, den inre. Och
allt har berättigande, ty inom konsten är det endast ett, som
är förbjudet: stillaståendet.
Under hvarje smakriktning vinnas alltid några steg på
konstens Jakobsstege, och det bär uppåt mot det strålande
ljuset: idealet.
Egentligen är det ju så med utställningar, att man får
för mycket till lifs. Det goda och det mindre goda blandas
om hvartannat, och det ena hindrar det andra från att komma
till sin fulla rätt. Men för att gifva tillfälle till täflan måste
ju »marknader» anordnas.
Först när man hunnit så långt fram i tiden under en
utställning, att man utvalt sina gunstlingar och blundar för
allt annat, kan det bli tal om verklig konstnjutning. Men —
kan man i själfva verket komma så långt under en
utställning, som är anordnad under sommarmånaderna? Vi äro ju
då i allmänhet på landet, och hur mycket man än må älska
konsten, friluftslifvet är ändå kärare för oss nordbor, som ha
så litet däraf.
Låtom oss göra en rond genom Valands salar..
Till mina gunstlingar hör redan Karl Nordströms
»Vinterafton vid Bellevue»: den mörkblå himmeln med stjärnors
gröna skimmer, det röda skenet från fönstret, den hvita
snöns-blåa och gröna toner ge en äkta stämning af vår nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
