Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I Göteborg vid konstutställningen, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
en synnerligen groftrådig duk. Maneret kan ha sitt värde
som~ experiment, men verkar i längden osympatiskt och
tröttande. Det återfinnes i Pendletons för öfrigt charmanta
damporträtt, som i synnerhet intresserar genom en
virtuos-messig framställning af grön sammet.
Kan ni tro, att de här taflorna äro af Willumsén? Ni
minns den där dansken som målade en fyrbent höna och
en cocotte på jakt i Montmartre m. fl. smakfulla saker. Han
har här målat en samling parisiska tvätterskor, och det är
en tafla, som är alldeles förträfflig i sitt uppsluppna, galliska
skämtlynne, sin glada färglek och sitt — prat. - Ty gud
hvad de prata, les jolies blanchisseuses! Nåja, jolies äro de
just ej, men vi tycka om dem ändå, och vi tänka oss gernå
tillbaka till dem, när vi komma i vår nordiska melankoli
och få behof af en glad stund.
Nu denna grupp taflor af Gustaf Ankarcrona.
Natio-nelt, inte sannt? Man berättar, att han blifvit starkt
påverkad af Heidenstams uppsats om svenskarnes lynne.’ Han
flyttade sina gamla idealer i skräpkammaren: “här skall
min själ målas fosterländskt!“ Och vi måste erkänna, att
han gjort en vacker början. I synnerhet vill jag be er se
på hans båda dukar: “Hemåt" och “Kvällguld".
I salen till höger om vestibulen finns. en tafla, som
dominerar: Alf Wallanders: “Nymf", ett motiv, som vi
känna igen från en af hans vaser. Ser ni, hur lekande
lustigt delfinen bär henne fram genom det indigoblå
vattnet! Hej, det är lustigt att lefva, det är härligt att dansa
i skummet, att locka vågorna öfver sig, -se, där kommer
en stor en, dunkel och allvarlig inunder, men med yrande,
fladdrande, fraggande hår — — fick du mig? — pytt!
Och skrattande jagar hon vidare fram, den unga hafsmön,
i stormande glädje, i galen ungdomsbrånad — —
De här två allvarliga grosshandlarne, som sitta på livar
sin sida om nymfen, äro köpenhamnsporträtt af Kröyer.
Göteborgshumorn kallar gruppen för Susanna_ och
gub-barne — — —
Acke Andersons två stora panneauer skall ni se, men
först och främst skall ni se hans afdelningsskärm,
“Sommarnatten". I bleka färger med förhärskande lilas,
ljusblått och rose ger han er här hela den nordiska
sommarnattens mystik, allt det anande, halfvakna, hviskande. Tänk
att ha den skärmen i er sängkammare och att hvila era
ögon på den innan ni somnar, att låta den skänka er af
sin spröda drömstämning!
Där ligger Engströms bok, som han hoppas få såld i
Göteborg. C. L. (denna gången inte kammarherrn och inte
heller Calle) står och ser i den. Han har en mycket
fun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
