Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I Göteborg vid konstutställningen, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
dersam min och är tydligen inte på det klara med, om han
skall skratta eller ej. Vi ställa oss bakom honom och
höra honom framsucka den ovärderliga frasen: det här
borde . det vara förklaring till!’" Vi hinna inte vara här
längre? Skada, jag skulle annars ha bedt er se litet mera
på Per Ekströms intressanta, starkt personliga landskap
med en sol, som nästan har öfvergått till tradition,
Holm-boes passionerade dukar — framför allt hans skärgårdsfru —
Munthes briljanta saker i hans kända manér, denna
gång-målade på trä! — Åkermans härliga “Strandfynd" — jag
har aldrig sett marmor vara så död — och mycket,
mycket annat. Jag ville äfven ha visat er, hvilken oändlig
massa medelmåttliga och rent af undermåliga saker här
finnas, hur “artister" af andra, tredje och fjärde rang här
framträda med pretentioner öch stora later — nå det får
ni läsa om Sedan i de stora tidningarnas utförliga kritiker.
Nu skulle vi alltså kasta en kort blick i museet.
På vägen dit kunde jag underhålla er med dess
historik. Men om ni också inte har läst kammarherrns bok
i frågan, så har ni säkert läst bladen, och där har stått
ungefär allt hvad. ni behöfver veta: att huset är byggdt at
ostindiska kompaniet i midten af förra århundradet, att det
så småningom inreddes till museum och att det nu är
re-staureradt på bekostnad af etc. etc.
Vi träda in i den tämligen tryckta, men i
arkitektoniskt hänseende synnerligen intressanta vestibulen, gå
uppför en liten trappa och taga Paulis omtalade fresker i
betraktande. Först blir ni kanske litet förvånad, ni hade
väntat er något kolossalt, ni hade alldeles ofrivilligt haft
Nationalmusei stora kartonger i tankarne. Men ni märker
snart, att fast ej dessa fresker verka genom några
monumentala dimensioner, de likväl äro högst intressanta. I
synnerhet den till venster, en allegori öfver handel och
sjöfart, som är af stort lif och innefattar många porträtt från
det gamla Göteborg. Mera konstnärlig men ej så
underhållande är den motsatta målningen “Konst och vitterhet".
I fonden ser ni en tänkare med utprägladt Almqvistska
drag. En poet ser inspireradt mot skyn, musikens genier
fylla sitt värf (med verve) och en målare aftecknar en i
gräset sittande modell. Framför denna tafla hände något
lustigt. En stockholmsjournalist, kritiker, krönikör etc.,
stod begrundande och hade glömt sin katalog: ‘ höi nu,
säg mig, det här föreställer ju en scen ur det Göteborgska
sällskapslifvet från början af århundradet?" “Ja visst, det
syns väl." “Jag tycker bara, att det där fruntimret i gräset
har bra litet på sig. Måtte gått besynnerligt till i
Göteborg. Hm!“ Anteckningsboken fram! Så att om m nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
