Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I Göteborg vid konstutställningen, af Cajus - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
får se en märkelig uppgift om sederna och sällskapslifvet
i vår andra stad vid århundradets början, så tänk på mig!
Med er tillåtelse för jag er nu till skulpturafdelningen,
där ni får se “Farfadern44 huggen i marmor af Chr.
Eriksson. Och ni finner, att den gör sig betydligt bättre så än
i brons, liksom att den verkar bättre på en högre sockel
och sedd från sidan. Det torde därjämte roa er att höra,
att prof. Dietrichson är alldeles hänryckt öfver “Farfadern44.
Men då jag berättade honom om den celebra polemiken i
vintras om dess uppsättande i Humlegården, blef den
fridsamme mannen ond. Det var ett mycket dåligt skämt,
förklarade han: så- borde man ej förtala sina egna
landsmän. “Kjære Cajus, forsög ikke at faa en gammel mand
at tro den slags. Bædre kjender jeg deres Landsmænd.44 —
Tänk! —
Midt framför “Farfadern44 står en högst tilltalande,
rent af gripande marmorgrupp “Sorg44 af Edward
Bram-beck. Denna grupp har sin egen lilla historia. När den
var huggen i marmor och utställd i Stockholm, hade en
viss stor göteborgsmecenat lofvat att köpa den och skänka
den till museum, “om den blefve berömd44. Genom någon
tillfällighet kom ingen af våra mera bemärkta kritici att
yttra sig om den Mecenaten vågade fortfarande ej lita
på sitt eget omdöme, och det såg mörkt ut för Brambeck.
Då beslöt sig en person, som kände till saken och
intresserade sig för B’s verk, att klara situationen. Han skref
till professor X. som bedömer konst i en mycket officiel
tidning och bad honom säga några vackra ord om gruppen
i fråga. Och snart kom det en entusiastisk kritik af den
aktade signaturen, mecenaten var öfvertygad, artisten fick
pengar och muséet fick konstvärket. Så går det till ibland.
Ja, min nådiga, nu kanske ni har fått nog konst för
i dag. Träffas vi i kväll på Lorensbergsfesten? Inte? Det
var synd. Men då träffas vi nästa sommar, och då får ni
vara min cicerone.
Hvar?
A, chère, naturligtvis i Stockholm.
Au revoir!
Cajus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
