Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Målarkonst, af Emile Zola - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
jMålarRonst
Hvart år då jag går ifrån konstutställningen, får jag höra det
:samma. »Nå hur är salongen?» »Åh, herre gud, det är ständigt
ett och detsamma!» »Jaså, som förra året?» »Ja, som förra året
och alla föregående , år.» Det har nu räckt öfver ett fjerdedels
^ekel, och det ser verkligen sä ut, som om salongerna vore
oför-■änderliga i sin medelmåttighet, som om de upprepades med ändlös
jämnstrukenhet och att man inte längre behöfde gå dit för att
lära känna dem. Men den som tror så begår ett svårt misstag.
De förändringar, som inträda år efter år, undgå ens
uppmärksamhet, därför att öfvergångarna förefalla så naturliga och omärkliga.
Det är som med människor, hvilka man träffar dagligen:
hufvud-• dragen tyckas alltid förbli desamma, och man märker icke de
småningom inträdande förändringarna, ehuru de efter hand
fullstän-•digt omgestalta totalbilden; i det dagliga umgänget skulle man
/kunna svära på, att man alltid ser samma ansigte. Och dock —
du milde gud, hur häpen skulle man icke bli, om man med ett
trollslag skulle kunna frambesvärja salongen för trettio år sedan
• och jämföra den med de båda nuvarande salongerna! Då skulle
anan märka skilnaden och inse, att salongerna följa på hvarandra,
men icke likna hvarandra och att på intet område detta
århundrades evolution varit mer betydande, ingenstädes det febrila
sträf-vandet efter ett nytt sätt att se varit starkare, och ej häller
någon–städes måste man erkänna att modets lidelse varit hetsigare än just i
rfråga om målarkonsten.
Den där salongen för trettio år sedan har nu på de sista
-dagarna åter dykt upp för mig, medan jag besökte dessa båda
salonger. Hvilket minne! Jag var då tjugusex år och hade just
Lommit in i redaktionen af Figaro — då hette den ännu
L’Evéne-zment — dit Villemessant hade kallat mig under tillförsäkran om
den fullständigaste frihet — med den vidsträckta gästfrihet som
han alltid lade i dagen, då en idé eller en människa väckte hans
nntresse. Jag var då berusad af ungdom, berusad af trängtan efter
•sanning, förmåga och kraft i konsten, berusad af åtrån att bestyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
