Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Målarkonst, af Emile Zola - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45$
min tro med klubbslag. Och jag skref mina referat öfver 1866
års salong — »Min salong» kallade jag den i utmanande
stolthet—-dessa referat, i hvilka jag högt förkunnade Edouard Manets
mästerskap och som med sin första del genast släppte lös den storm,,
som sedan dess dagligen tjutit kring mig . . .
Trettio år har verkligen sedan dess förgått och jag står
egentligen målarkonsten nu mindre nära än ja£ gjorde då. Jag hade
uppväxt nästan i samma håla som min vän Paul Cézanne, hvilken
var mig en vän och broder och hvars namn man nu för tiden
endast nämner, då man vill påpeka geniala detaljer i en stor,
men misslyckad målares verk. Jag tillhörde ett helt kotteri unga
konstnärer som Fantin, Degas, Renoir, Guillemet och många
andra, hvilka lifvet sedan fört åtskils och i olika grad skänkt
framgång. Äfven jag har gått min väg fram, blifvit en främling i
vännernas atelierer och har öfverfört mina lidelsefulla tycken på
andra områden. Jag har, tror jag, icke på trettio år skrifvit något,
om målningar, . utom måhända i mina bref till en rysk tidskrift,
men af dessa har aldrig den franska texten. någonsin blifvit tryckt..
Då är det väl icke underligt, .att det grep mig häftigt, då denna
för länge sedan förgångna tid åter lefde upp för mig.
Låt oss för en gång antaga, att jag hade sofvit under hela,
trettio- år. Ännu i går hade jag med Paul.Cézanne drifvit
omkring på den hårda parisiska stenläggningen, jagad af febril åtrå
att eröfra Paris. I går hade jag .besökt 186.6 års salong
tillsammans med Manet, med Monet och med Pissarro, hvilkas taflor
blifvit föraktligt afvisade. Och i dag efter en lång natt har jag
vaknat upp och begifvit mig till salongerna på Marsfältet och i
industripalatset. Hvilken häpnad! Du underliga lif, hvad du
alltid gör. en helt annan verkan än man.- väntar och hur sällsamt
handskas du icke med allt. Det är nu den dagen, då det
skördas hvad jag såg sås, Och jag känner mig dock så öfverraskad,.
som om jag befunne mig inför uppfyllandet af de.
vanvettigaste nycker!
Hvad som griper mig först är att de ljusa tonerna äro så
obetingad t förherskande. Idel Manets, idel Monets, idel Pissarros !
Förr i tiden då man hängde upp en sådan tafla i en salong, då.
var det formligen som’ en ljuskälla. bland de andra taflorna, hvilka
allesammans blifvit hopkluddade i akademiens uppvärmda
färgtoner. En sådan tafla var då fönstret, hvarigenom man blickade
ut i naturen, hvarigenom det beryktade plein air trängde in i det
mörka rummet. Och nu för tiden ser man ingenting annat än
plein air: alla ha hängt sig fast i rockskörten på mina gamla,
vänner, sedan de förut icke kunde nog högt håna dem och mig..
Gärna för mig! Det är alltid roligt att se folk komma på
bättre-tankar !
Hvad som gör mig ännu mera häpén, är fenegaternas
lidelsefulla raseri, det missbruk som nu bedrifves med ljusa färger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
