Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett socialistiskt jubileum, af C. E. Jensen - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
med en ästetiserande öfverldass och en anspråkslöst närig, tanklös
underklass, som hufvudsakligen intresserade sig för skvaller om
»grefvinnan Danner».
Under sädana förhållanden grundar Frederik Dreier 1852
sin lilla veckoskrift »Samhällets reform». Han söker sin publik
»bland den unga generation, hvars medlemmar ännu icke ha sålt
sig som trälar under de gamla samhällsmakterna, under
statskotte-riema, kyrkan, penningeväldet». Han är själf ej mer än tjugufem
år och är beredd på, att han skall från den besinningsfulla pressen
få höra talas om »pojkstreck», men han vill hellre ha pojkaktiga
än käringaktiga läsare. Han har alldeles för klokt och klart
hufvud för att göra sig några illusioner om någon hastig förändring
af det bestående; han hänvisar blott till den storindustriella
utvecklingen, som med sådan hast griper omkring sig i Europa och som
förr eller senare skall nå Danmark; den kan icke häjdas, den skall
icke häjdas, det gällei endast att möta den i tid. Men Dreier
talar för döfva öron; hans välskrifna lilla veckoskrift får endast en
ringa spridning, numren försenas dessutom i följd af sjukhghet och
efter två kvartal upphör den. Dreier har samtidigt skrifvit ett par
nya, agitatoriska broschyrer: »Andetron och den fria tanken», där
han kvickt kritiserar teologi och presterskap, och »En blick på det
världshistoriska verket Clara Raphael», som han utger under den
humoristiska psevdonymen Peter Vandal. Han satiriserar häri
öfver den affekterade kvinnoemancipationen, som kommit på modet;
han häfdar här kvinnans ekonomiska lika berättigande med
mannen och skisserar här »familjedumhetens upplösning», i det han
uppvisar nödvändigheten att öfverflytta uppfostran från familjen till
samhället, förändra den från att vara slumpvis till att bli förnuftig,
planmässig, bygd på den empiriska vetenskapens grund.
Man kan i hans efterlemnade otryckta skrifter se, huru han
såväl på detta som på så många andra områden var långt före
sin tid. Han talar t. ex. om huru det att hvar familj skall mackla
för sig själf i ett kök vållar ofantligt med besvär och obehag, som
kunde besparas genom en ordnad samverkan, tvättanstalter med
ånga o. d., där maskinkraften kommer till användning. »Den
tanke, som beherskar alla rörelser i mitt medvetande» — säger
han — »är tanken om människolifvets utveckling. Jag kan icke
försumma något tillfälle att verka för denna tanke». En
mångfald af planer jäser i hans hjärna; omfånget af hans studier och
kunskaper är — i förhållande till hans ungdom —. häpnadsväckande,
och det blixtrar af genialitet i hans många koncept, bland hvilka
man också träffar filologiska af handlingar t. ex.: »Om språkliga
tillstånd och sträfvanden i Norden», »Förslag till ett fonetiskt språk»,
»Försök till ett allmäntmänskligt språk» etc. Han behandlar också
»litteraturens förfall» och väckte stort uppseende i dåtida ästetiska
kretsar genom sin kvicka, skarpa broschyr »M. A. Goldschmidt, en
litteraturbild», hvari denne författares politiska hållningslöshet påvisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
