Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett socialistiskt jubileum, af C. E. Jensen - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
mal folkdiktning, sägner och sagor, allmogens vidskepliga
föreställningar. Han har utgifvit den gamla .spädomsboken »Cyprianus»
och sägnen om »Holger danske», där han trodde sig .finna ett
uttryck för de förhoppningar om en frälsare och en kommande
guldålder, som den förtryckta folkmassan när i allt sitt elände. Han
har som officersaspirant deltagit i kriget 64, senare tjänstgjort som
löjtnant och har därefter tagit anställning i posten, har med
spänning följt den franska prässen, i synnerhet Rocheforts våldsamma
artiklar och känner sig nu, trettio år gammal, som laddad med det
sprängämnne, som skall tända eld här hemma genom att kasta
den sociala frågan in i diskussionen.
Och hans lilla häfte får också ett helt annat mottagande i
den konservativa prässen än det, som tjugu år förut hade
kommit Dreiers reformskrifter till del: den gången diskuterade man
socialismen halft ästetiskt i akademiskt bildade vändningar — nu
känner man att spörsmålet är brännande, att det bestående hotas, att
faran är nära. »Socialistiska blad» mottagas med indignation och
gamla bokhandlaren Rée, som har förlagt n:r 1, törs icke befatta
sig med n:r 2, som Pio under tiden hade skrifvit och som därför
—• likaledes anonymt — utkommer med Brix som förläggare.
Samtidigt ingår Pio aftal med Brix om utgifvandet af en
veckotidning »Socialisten»; han tager afsked från posten, upphör
med sina lektioner i broderns skola — och blir anstäld som
informator hos kammarherrinnan Berling på »Ordrupshøj». Samma
månad som han tillträder platsen (juli 1871), börjar »Socialisten»
att utkomma med Brix som ansvarig redaktör men med Pio som
hemlig författare af de upphetsande artiklarna. Han skrifver dem
om natten ute på »Ordrupshøj» och skickar in dem till den lilla
byrån vid Integade; om dagarne undervisar han bamen, kastar
ring med damerna i parken och konverserar med egarinnan af
»Berlingske Tidende», som utan att ana hvad han är för en
sam-hällsvådlig människa tilltalas af hans älskvärda väsen och gör sig
förhoppning om att få honom omvänd till katolicismen. Det
fantastiska i detta dubbellif tyckes ha varit alldeles i Pios smak; det
var i hans naturell en benägenhet för det sagolika, det
romanaktiga — och han blef också hjälten i en af de betydelsefullaste
romaner, som äro utspelade på dansk botten.
Hade Frederik Dreiers lif och verksamhet gått som ett
stjern-skott öfver mängdens hufvud, så blef Louis Pio ett flammande bål,,
kring hvilken folkmassan flockade sig med hänförelse. Dreier hade
varit en ; ensam man, oförstådd af dem han ville vända sig till;
Pio behöfde blott visa sig för att bli mottagen med tusenstämmigt
jubel. Han hade redan medan han ännu var informator hos
kammarherrinnan antagit titeln »stormästare» i »Internationale» och
under denna imponerande titel, som hade en viss hemlighetsfull klang
af frimureri och inkvisition, framträdde han för offentligheten. Han
såg sig firad som den hjälte han hade drömt om att bli —
pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
