Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett socialistiskt jubileum, af C. E. Jensen - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
letariatets hjälte och befriare. Han fick en diktators makt, och
stämningsmänniska som han var lät han förleda sig till att
öfver-skatta denna makt. Och nu följde slag på slag de välbekanta
tilldragelserna: mötet på Köpenhamns fælled den 5 maj 1882,
arresteringen, domen och fångenskapen på Vridsløselille. Ett så snart
martyrskap hade Pio näppeligen förutsett. Då han efter tre års
strängt fängelse åter kom på fri fot, hälsad med ännu större och
ännu mer rörande förgudning än förr, var han i själfva verket en
bruten man. Han öfvertog åter den ledarställning, som arbetarne
anförtrodde honom; två år redigerade han »Socialdemokraten» och
ledde partiet, som under tiden hade växt till en makt, som ingaf
regeringen respekt. 1877 fick Pios bana sin bekanta hastiga
af-slutning. Då ministären Estrup förberedde det första provisoriet,
gälde det att tillfoga socialdemokratien ett förlamande slag, och det
kunde icke ske bättre än genom att skaffa Pio ur vägen. Han
hade icke nog karaktärsstyrka att motstå det anbud, som polisen i
all hemlighet gjorde honom; i mars 1877 reste han plötsligt öfver
till Amerika, där han dog 1894.
Pios oförmodade försvinnande var för ögonblicket känbart
nog för arbetarpartiet, men berörde icke socialismen, som hade fått
fast fot i Danmark och hvars framträngande icke längre lät häjda
sig. Huru den danska socialdemokratien i kraft af sin
organisation, sin politik, sina idéer har utvecklat sig under de tjugutem år
som gått sedan »Socialistiska blad» sågo ljuset — är här icke stället
att tala om i denna artikel, hvars uppgift endast varit att skildra
den danska socialismens båda vägbrytare: Frederik Dreier, som
var den ideella förgångsmannen, och Louis Pio, som var den
ekonomiska rörelsens härold. Deras namn lysa som en dubbelstjerna
öfver den danska socialdemokratiens jubileum: det ena på afstand
och lugnt och klart, det andra närmare med ett mera nyckfullt
och dunkelt skimmer — idéens och kampens bild.
København, juni 1896.
C. E. Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
