Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den positiva straffrättsskolan, af Enrico Ferri - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i5
fattningen att det vore nog att i det allmänna medvetandet ocli
i förbrytarens bejaka den genom förbrytelsen negerade
rätten. Men ett observerande af förbrytare visar, att de i
regeln äro psykiskt och fysiskt abnorma personligheter.
De äro människor, för hvilka tjufnaden är ett yrke, som
har sina skuggsidor — fängelset — liksom det ärliga arbetet
har sina olycksfall, och för hvilka det är en ren
obetydlighet, då det icke är utöfningen af en rättighet, att taga lifvet
af en människa. Och medan juristerna anse frihetsstraffen
för ett fysiskt och moraliskt ondt, är fängelset för
förbrytaren endast en samlingsplats för bröder och kamrater,
hvilket öfverensstämmande intygas af brottslingarnes
sånger och polis- och fängelsepersonalens erfarenhet. Därtill
kommer, att straffet icke alltid träffar den skyldige, att
förbrytarne, som mången tukthusveteran sagt mig, mycket
ofta utföra sina “kupper“, utan att bli upptäckta — en
åsikt som dessutom bekräftas däraf att femtio procent af
alla straffbara handlingar förbli ostraffade, antingen emedan
gärningsmannen förblir okänd eller emedan han (i tjugu
fall af hundra) blir frikänd.
Helt visst förete icke alla förbrytare samma grad af
degenerering, och icke allesammans äro födda abnorma;
det fins olika antropologiska förbrytarekategorier, men det
är ett ytterligare skäl för att förvandla den abstrakta
straff-rättsteorien till en brottets induktiva sociologi.
Äfven den ekonomiska politikens pånyttfödelse,
därigenom att den förstått uppskatta den historiska
utvecklingens materiella ekonomiska moment, visar ett liknande
förlopp som kriminalsociologien, hvilken med samma metod
och i samma syfte vill undersöka sakförhållandena i
människornas antisociala aktion. Därmed träder blott den
moderna kriminalistiken in i. kretsen af modern vetenskaplig
forskning, till hvars allmänna tendens den i sin verksamhet
står i större tacksamhetsskuld än till något som hälst
personligt initiativ. Den utvecklar de straffrättsvetenskapernas
problem, hvilka icke kunde höra till den klassiska skolans
historiska uppgift. Sedan den af Beccaria påbörjade tråden
blifvit spunnen till slut, måste turen komma till nytt material.
Och liksom den klassiska skolan uppnått och till och med
öfverskridit sitt mål: straffens minskning, så skall den
positiva skolan genomföra en minskning, af antalet brott; liksom
den förra fullbordat det abstrakta utforskandet af brottet
i dess juridiska sammanhang mellan lagen och det individuella
handlandet, så skall denna bedrifva det induktiva
utforskandet af brottet såsom handling, genom att undersöka
individen, som begår det, och den milieu, inom hvilken det
begås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
