Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nyare svensk skönlitteratur och Credo - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
Så teckningen af den djupt religiöse, men ock djupt
och ädelt tolerante biskopen. Så äfven teckningen af den
unga konstnärinnan Saga, visserligen i somt mera en
idéskapelse, en vacker framtidsdröm, stäld långt framför
samtiden än en fullt konkret personlighet i sig, men det är
ett utomordentligt vackert och poetiskt intryck man får af
denna unga kvinna med denna fläkt af gränslös frihet med
sig och sin skönhets dyrkan och sin skönhetskänsla, stark, i
sina känslor, sin hänförelse, sin vilja och lidelse, men
tillika ljuft kvinlig och blygt tillbakadragen. Bland scenerna
fäster man sig företrädesvis vid den vackra poetiska
kärlekscenen i tredje akten samt de gripande, så varmt och
vackert skrifna scenerna i slutakten, mellan modern
biskopin-nan och den unga konstnärinnan samt mellan biskopen
och den unge mannen. Det är scener, som man knappast
kan läsa utan tårade ögon. Det är djupa vackra tankar i
t. ex. dessa biskopens manande frågor till den unge
mannen: “Hör du till den ljusa förtruppen? — Kom i håg
att den som bryter sedvänjor skall i hjärtat bära stoff till
nyå bättre seder?“ Eller följande: “Nästa århundrade
blir barnets århundrade, liksom detta varit kvinnans. Och
när barnet kommit till sin rätt, är sedligheten fullkomnad.
Då vet hvarje människa, att hon är bunden vid det lif hon
alstrat med andra band än dem samhälle och lagar påbjuda.
— — En man kan ej blifva kvitt sin fadersplikt, om han
så fore jorden rundt. — — Ett konungarike kan gifvas
och tagas åter, men icke ett faderskap. — — Men ej är all
rättfärdighet uppfyld, därmed att man omsorgsfullt
uppehåller det lif, man väckt. Ingen man kan tidigt nog betänka
frågan om och när han har rätt att framkalla lif“.
Med biskopens vackra slutord: Dem lyckligom är
allting rent, går ridån ned för detta stycke med dess ädla
och klara tankar, varma stora känslor, af ungdomlig
hänförelse uppfyllda totalstämning.
I ett föregående häfte (h. 4) har denna tidskrifts
teateranmälare redan yttrat några ord om styckets dramatiska
byggnad m. m., som det är mig ett nöje att instämma i.
Af den andra gruppens böcker utgöres halfva antalet
af debutarbeten, och den andra hälften representerar för sina
resp. förf, boken n:r 2 i ordningen, d. v. s. spelar måhända
en mera kritisk roll för författarens anseende som författare
än boken n:r 1. I denna senare kategori möter man då
främst fru Ellen Idströms “M:lle Blanche“. Samma
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
