Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nyare svensk skönlitteratur och Credo - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
fattarinnas första bok, “De vinddrifne“, erhöll, vågar
jag-säga, nästan ingenstädes det uppmärksammande och
erkännande, som den på grund af sina förtjänster hade haft rätt
att fordra.* Den boken hade — särskildt gäller det en
från Dagens Krönikas sista tid bekant och
uppseendeväckande novell — bland annat en intensitet i framställningen,
en fördomsfrihet och en modig ärlighet, som måste skattas
högt. Därjämte visade sig författarinnan, om jag ej
miss-minner mig, vara mäktig, af ganska mycken kolorit och
värme i skildringen.
Man gör sig gärna vid en författares andra bok, i
synnerhet när den första af någon anledning kunnat tillvinna
sig intresse, den fråga, huruvida det nya arbetet
representerar ett framsteg och fyller de förhoppningar, den första boken
väckte, samt röjer några nya utvecklingsmöjligheter? Jag
vill icke i afseende på M:lle Blanche och dess författarinna
inlåta mig något närmare på dessa frågors besvarande. Men
mig förefaller det, som om icke M:lle Blanche skulle
egentligen beteckna något större framsteg. Jag vill icke förneka
ett ökadt herravälde öfver formen, en smidigare penna,
men uti M:lle Blanche har författarinnan förlorat i klarhet
och värme samt i all synnerhet medryckande intensitet,
hvad hon vunnit i skildringens bredd, filosoferandets
omfång och ordalagens och tankegångens etiska och sociala
respektabilitet. Boken gör på mig alldeles för mycket
intryck af — fruntimmersroman, och det där myckna
filosoferandet öfver hvarjehanda ämnen ter sig för mig något
för ofta som en s. k. tänkande kvinnas välmenta, ansträngda
och understundom endast i oklarhet resulterande
bemödanden att vara djupsinnig. Det är för litet schwung, lidelse
och lössläppt känsla i boken; jag skulle nästan vilja påstå,
att där det är mest kläm är i dess propaganda för
sol-och luftkurer. Boken hade, i all synnerhet i den första
delen, kräft en noggrann genomarbetning, oklar och
omständlig som den är, ty den förmår icke hålla intresset
tillräckligt fängsladt.
Denna anmälan synes måhända något strängt och
ensidigt hållen, men fru Idströms talang är af mig så erkänd
och uppburen, att jag anser mig ha rättighet både att ställa
stora anspråk på densamma och att energiskt säga ifrån,
när den slappas af eller förirrar sig på vägar, som icke
föra till den konstnärliga utvecklingens mål.
* Erkännes äfven för N. R:s räkning, ehuru redaktionen kan åberopa
vissa förmildrande omständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
