Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nyare svensk skönlitteratur och Credo - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Det litterära intresset månde för närvarande vara ganska
betydligt inom den gamla uppsvenska akademistadens
kvin-nokotterier. Det synes nästan, som om därinom
alstringslusten och produktiviteten vore starkare än tidtals inom
själfva de akademiska lärarekretsarne. Det är ju kvantativt
storartadt och vittnande om icke ringa flit, att från en så
pass liten del af ett mindre samhälle icke mindre än tre
skönlitterära originalarbeten, sammanlagdt utgörande ett
respektabelt antal tryckark, ungefär på en gång utsändas
i världen. Då de olika författarinnorna antagligen tillhöra
olika kotterier, så kan man ock förutsätta, att den kvinliga
üpsalasocieteten därigenom får för en rundlig tid sina behof
af litterära samtalsämnen behörigen tillgodosedda. Det är
ock måhända den största betydelsen och nyttan af dessa
tre böcker, äfven om de enhvar i och för sig torde ega
vissa egenskaper, hvilka tillförsäkra dem en stor och
intresserad dampublik äfven på de orter, där icke de lokala och
personliga intressena göra sitt till. Ur uteslutande litterär
synpunkt däremot enas de samdrägteligen om att vara
lof-ligen jämnstrukna och obetydliga.
Mark Sterns “Fyra berättelser“ beteckna tvifvelsutan
ett visst framsteg mot det på Gebers förlag hösten 1894
utkomna debutarbetet, “Sven Vingedal“; den unga
författarinnan har blifvit något äldre och kanske äfven i följd
däraf lyckats växa något ur det lillgamla, som vidlådde
den förra boken och bland annat tog sig uttryck i en
benägenhet att djupsinnigt filosofera och psykologisera. Hon
tyckes numera ha de litterära uttrycksmedlen något bättre
i sin hand, har förvärfvat litet mer förmåga af
koncentration och klarhet. Men dessa framsteg äro endast relativa
och låta förmärka sig egentligen endast i två af de fyra
berättelserna, nämligen i “En jude“ —- den kortaste och
tillika den bästa —- samt i “Barndomsvännerna44, d. v. s.
egentligen i förra delen af densamma. De båda andra
berättelserna, “Sten44 och “Utan konturer44, verka åter icke så
litet konstruerade, grunda och kraftlösa samt onödigt
utdragna. Reflexionerna i den sistnämda berättelsen, som
skola föreställas vara analyser af kärleken, förefalla särdeles
intetsägande och fabriksmässigt hopfunderade; unga fröken
har väl ansett att ett sådant ämne kräfver djupsinniga
aforismer. Det är påfallande, att så ung och vacker, som
författarinnan lär vara, hon ej skall mäkta eller ens söka
inlägga någon ungdomlig liflighet, känsla och lidelsefullhet
i sitt författareskap. Frånvaron af verklig ungdomlighet
och af något personligt och eget stöter mest vid
genomläsningen. Att en väl situerad och korrekt ung fröken slår
sig ned vid skrifbordet och ökar det icke förut ringa
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
