Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nyare svensk skönlitteratur och Credo - II. V. Lindhé, anm. af Credo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
djupt böjer sig för henne, känner hon sig gripen häraf, men
förstår ej, att »det är ålderdomen — som måste nöja sig med
half-portionerna vid lifvets dukade bord — hvilken här böjer sig för
ungdomen, som drar åstad att ta verldens härlighet i besittning.»
De båda makarnes lif förflyter under oroliga somrar med bullrande
turistlif och enformiga, tunga vintrar i det tomma hotellet.
Fjell-naturen och hotellifvet kontrastera båda lika bjert mot Ragnhilds
leende hembygd och trefna föräldrahem. Men hon älskar —
»derför att hon ej kunde annat.» Han är kär. Hans antecedentia
äro hotellrörelsens, hotellifvets. Frestelser stiga fram till honom
under somrarnes rörlighet och vintrarnes ökentystnad i form af
uppasserskor och buteljer. Och han förstår ej att ropa till sin
hjelp arbetet, den store besvärjaren, med sitt bjudande: vik
hädan ! . .. Så skakas tidigt den unga makans tillförsikt och lycka.
En hotellvärd i grannskapet, Maths Höök, intages af kärlek till
Ragnhild. Han gifter sig emellertid med Alma, Bernts älskarinna
och den farligaste af Ragnhilds rivaler. Den lilla fru Ragnhild
tror, att kärleken till henne drifvit Maths till detta steg, att han
velat »ta bort den värsta stötestenen från herines väg». Så naiv
är icke läsaren. Alma är ovanligt väl hemma i hotellfacket och
hotellvärden Maths vet, hvad en duglig hustru är värd; han kan
icke få Ragnhild och han behöfver Alma — så är giftermålet
tillräckligt motiveradt. Och Bernt har icke mera anledning till
svartsjuka åt det hållet. Men en artist, Serra, öfvervintrar i
hotellet för att få komponera i ro. Ragnhilds lycka har redan fallit
fullständigt i spillror. Hvad är naturligare än att Serra — i
känslans verld au niveau med Ragnhild — intar den i hennes
hjerta lediga platsen. »När hon blickade tillbaka och såg maska
efter maska lösa sig af det tillgifvenhetsnät, hvarmed hon
omspunnit sin man, fann hon upplösningen lika naturlig, som att natt
följer dag. Det var icke hennes kärlek till en annan, som
åstadkommit söndringen, den var gjord långt förut.» Serras och
hennes ömsesidiga kärlek är medveten om att vara född till försakelse,
att nödgas förblifva inom de en gång gifna skrankörna. Ragnhild
är på väg att för andra gången bli mor. Det brutala hos Bernt
kommer under trycket af en vild svartsjuka gång på gång till
våldsamma utbrott, skildrade med en medryckande styrka. Serra
omkommer i fjellen, och Ragnhild trycker till sitt bröst en son —
»andligen hennes och Serras barn, som tagit arf efter båda.» Så
småningom lägger tiden sin kylande rimfrost öfver både
kärleks-minnen och kval. Mannen blir lugnare och hänsynsfullare.
Hustrun har blifvit en ytterst dugande husmor, bunden af vanan vid
maken, och »så småningom slufa de sig till hvarandra med en
fordringslös tillgifvenhet.»
»För sin egen del såg Ragnhild tillbaka på lifvet som något
afslutadt. Det som nu kunde komma var blott ett matt,
klanglöst efterspel.» »Det är vår egen känsla, som fyller oss — tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
