Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Strindberg under förvandlingens lag, af Thorild Wulff j:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
Strindberg under förvandlingens lag.
»— Dans mon Univers règne le Désordre,
et c’est lå la liberté.»
Strindberg: Sylva Sylvarum.
Slö i sommarvärmen vandrade jag omkring på gatorna
sökande efter något lindrigt stimulerande i boklådsfönstren.
Kaspef och Nisse för veckan hade jag redan läst, och efter
hårdsmältare litteratur hade jag ingen trängtan. — Häj!
Där låg minsann Strindbergs nya bok “Jardin des Plantes
pj tunn som ett af Faraos magra nöt. Jag klef in i
butiken; det var mycket folk därinne, hvaribland en präst.
För att få nöjet studera hans fysionomi, ställde jag mig
bredvid honom och beställde med ljudelig stämma
“Stenar-nes suckan“, som S. kallat sitt nyaste opus. Prästmannen
reagerade, och den gamla kända, föraktfullt medlidsamma
grimasen följde. Nu vet jag, hvarför mannens reaktion var
så sur: t. o. m. han hade, förmodar jag, blifvit in i själen
upprörd öfver S:s nonchalanta sätt att umgås med
naturvetenskap.
Vore detta första gången, som S. gaf sig in på det
naturvetenskapliga gebitet, så kunde man vara frestad anse
det hela endast som ett skämt med publik och vetenskap,
men af den likartade litteratur, som på senare åren
kommit ur S., framgår tydligt nog, att han värkligen menar
allvar med sina storslaget originella, men synnerligen
missfödda idéer. Tidskriftens läsare ha visserligen redan
härom året fått till lifs en uppsats om S. som naturforskare,
närmast med anledning af “Antibarbarus" af 1894, hvarför
det egentligen vore öfverfiödigt orda mer i ämnet. Detta
nya alster af S:s “forskning" är dock allt för dråpligt att
ej förtjäna ett par ord. Att punkt för punkt ventilera
denna “Stenarnes suckan" vore nog frestande och mycket
lönande för en kritiklysten ande, men hela boken är en
sådan röra af lögn och sanning, att den därför nödiga
kraftansträngningen ej skulle gifva en motsvarande valuta.
Något principiellt nytt finnes här ej häller; det är till största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
