Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Han är svart eller Moren i Venedig, novell af Jane Claine, f. Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5&i
Han är svart
eller
Moren i Venedig
af
Jane Claine,
f. Gernandt.
Det var en gammal ätt de Saint-Aymourerna, de hade
kommit till Mauritius med La Bourdonnais och rådt om La
Savanne under mer än ett sekel, och om man sökte öfver
ön med ljus och lykta, hittade man icke en stamtafLa som
deras. Det stucko de heller icke under stol med, de gamla
damerna — det fans blott damer i familjen, på ett
undantag när, men detta undantag spelade en så utplånad roll,
att han knappt räknades, fast han var slägtens hopp —
och dess enda — hvad kommande små Saint-Aymourer
beträffade. Ty man kunde icke finna sig i den tanken, att
ett sådant namn skulle gå ut. Rasen var lifskraftig —
lefde åtminstone länge, man behöfde bara se på
herskarin-nan på La Savanne. Hon var öfver sjuttio år och gick
med käpp och var lam i ena axeln, men “Zulie“, negressen,
som passade upp henne och alltid var tillreds att springa
och taga upp näsduken och skjuta fram pallen, satte armen
för ansigtet, när madame’ inte tyckte hon kom fort nog
med snusdosan eller korten. Hon visste nog, att madame
inte slog nu längre, men hon hade växt upp på egendomen
och tänkte på, när hon var liten och madame hade sina
ringar på och ref en med de spetsiga stenarne, så att man
hade långa ärr på kinden, bara man gjort det allra minsta,
eller madame var förargad på någon. Det hade förts ett
strängt regemente i gården, och ingen hade vågat motsäga
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
