Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Sjuka själar, af Adolf Strömstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58i
terar för allmänheten en man, hvars otvetydiga begåfning
för klart tänkande och ypperlig, ofta mästerlig
språkbehandling med icke liten lycka gifvit sig af på upptäcktsfärd
bland några af de mörkaste vrårna af det mänskliga
själs-lifvets labyrinter. Och man må icke tro, att en sådan bok
äger intresse endast för läkaren; här som snart sagdt inom
hvar enda gren af den medicinska forskningen kommer man
här och hvar iram till frågor, som röra hvarje medborgare
och som vända sig direkt till samhället för att därifrån få
ett svar, som duger något till. Sjuka själar skola helt visst
alltid finnas till; men det ligger väl ingenting utopiskt i den
förmodan, att de farliga formerna skola blifva allt fåtaligare,
brotten och olyckorna allt glesare, ju vidare och djupare
vetandet når med sitt lyse; och det är väl ingen dårskap
att hoppas, att en samhällsform måtte uppstå, inom hvilken
de talrika egendomliga lynnena, som nu anses “underliga44,
kanske till och med vådliga, ledas fram i arbetsbanor eller
omgifvas af förhållanden, där dessa anlag kunna varda
samhället till gagn och prydnad. 44Ty44, säger en fransk
författare, “man kan utan öfverdrift påstå, att den dag, då det
icke längre finnas sjuka själar, skall den bildade världen gå
under — icke af öfverflöd på klokskap, men af öfverflöd
på medelmåtta44.
Runmarö i september 1896.
Adolf Strömstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
