Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Illusion och suggestion i socialpolitiken, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
att lians minne rör sig outtröttligt inom en ocli samma
krets och dock är för svagt och trött för att göra ett enda
språng öfver denna krets. Det är det orättvisaste tillstånd
i världen, trånghet, otacksamhet mot det förgångna,
blindhet för fara, döfhet för varningar, en liten lefvande
hvirf-vel i nattens och glömskans döda haf: och dock är detta
tillstånd skötet icke blott för en orättfärdig, utan fastmer
för hvarje rättfärdig handling; och ingen konstnär kan
åstadkomma sin bild, ingen fältherre vinna sin seger, intet
folk sin frihet, utan att dessförinnan ha i ett dylikt tillstånd
åtrått och eftersträfvat den. Liksom den dådkraftige enligt
Gæthes uttryck alltid är samvetslös, så är han också
medvetslös, han glömmer det mesta för att göra ett, han är
orättvis mot hvad som ligger bakom honom och känner
blott en rättighet det nu blifvandes rättighet. Sålunda
älskar en hvar handlingens människa sitt verk
oändligt mera än det förtjänar att älskas, och de bästa
handlingar ske i ett sådant öfvermått af kärlek, att de under
alla förhållanden måste vara ovärdiga denna kärlek, äfven
om deras värde eljest vore oberäkneligt stort. “
Naturligtvis är genom denna framställning endast det extrema i
illusionen karaktäriseradt, men dess betydelse för historiska
tilldragelser blir lika begriplig, just därigenom att de
skildrade kännetecknen, om ock i urblekt form, karaktärisera
alla af illusioner omskuggade handlingar. Problemet är nu:
Hur kommer en sådan illusion till stånd?
Den normala människan låter sig i sina handlingar
påverkas af förnuftsgrunder och moraliska hänsyn, men
dessutom äfven af ingifvelser. Som den nyare psykiatriens
forskningar, framför allt Nancyskolans (Bernheim och
Liebeault), tyckas ha bevisat, är hon i vaket tillstånd
underkastad suggestiva inflytelser, som hos henne framkalla
illusioner rörande förhandenvarande föremåls verkliga natur.
Om man nu äfven i suggestibiliteten enligt Forel måste
se “en enkel, hvarje människa tillkommande egenskap hos
nervsystemet“, så är det dock icke lätt att hvar gång hitta
på fjädern för att väcka den individuella suggestibiliteten.
“Suggestion betyder ett slags brottning emellan . . .’ två
hjärnor; den ena herskar till enviss punkt öfver den andra,
men endast under det vilkor att den behandlar den andra
skickligt och finkänsligt, skickligt väcker och begagnar sig
af dess sympatier, framför allt att den icke framkallar den
andres halsstarrighet“ (Forel). Suggestionen blir i det
prak-tiska^ lifvet desto svårare, som den i människornas vakna
tillstånd vanligen icke visar sig i samma rena form som då den
af läkare användes i experimentella eller terapeutiska syften,
utan i mångfaldiga kombinationer med mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
