Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Illusion och suggestion i socialpolitiken, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
medvetna förnuftsskäl och moralåskådningar. Det oaktadt
lär världshistorien, i synnerhet vid betraktandet af religiösa
rörelser, att suggestioner icke blott ofta bibringas de enskilda
människorna, utan att de äfven kunna gripa epidemiskt
omkring sig och smitta alla — med ett ord att
mass-sugges-tioner förekomma. Dessa uppstå i regeln därigenom, att det
med en ovanligare liflighet vädjas till människornas
fantasi, kiliastiska förhoppningar om en ny himmel och en ny
jord uppväckas och formler bildas som med demonisk
makh fängsla massorna vid sig och drifva dem i en enig
våldsam rörelse framåt. Sålunda frambringas illusionen med
dess massverkningar, tusentals, ja, milliontals sinnen
angripas af ett slags svärmeri och äro beredda att offra något
af sin egoism blott för att förhjälpa idén till seger: det
skenbart omöjliga verket att låta en massa divergerande
enskilda intressen mynna ut i ett brusande haf har lyckats.
Det visar sig omöjligt att uppresa verkligt skyddande
dammar däremot, ja, enligt rörelsens natur bli regeringar eller
andra makter tvungna att foga sig därefter och omskapa
bestående eller skapa nya institutioner. Men dessa
institutioner motsvara aldrig till fullo det ideal som föresväfvade
rörelsen och lofvade den seger, emedan just sådana ideal och
det praktiska lifvets fordringar vanligtvis äro vidt skilda
från hvarandra; fastmer förefins blott alltför ofta mellan
idealet och de positiva skapelserna endast en aflägsen
likhet. Då anpassa sig de gamla formlerna antingen efter det
nya läget och förstöra sannolikt därmed äfven mycket af
sin demoniska makt — eller ock bli de trollska
slagorden, som helt nyligen förmådde elektrisera massorna,
genom kritikens eld förvandlade till utbrändt slagg, hvars en
gång användbara och värdefulla innehåll är förbrukadt.
Men mänskligheten bereder sig därefter att upptäcka nya
formler, nya illusioner, nya suggestionsverkningar för
massorna, emedan den behöfver sådant, för att kunna gå framåt
i hvilken som hälst riktning. Sålunda äro illusion och
suggestion att anse som väsentliga häfstänger i världshistorien.
Det är som om i hvarje epok dess sanna mål vore gömdt
bakom en illusion: mänskligheten sträcker ut handen efter
denna för att nå det förra.
Hvilka konsekvenser ha vi nu att draga ur denna lära
för socialpolitiken? Nya framsteg igångsättas här vanligen
genom massrörelser och dessa komma såsom vi ha sett till
stånd endast under sken och villa, i det att massan
upphetsas genom illusioner. Sålunda skola de ideal, hvilka som
mål föresväfva sådana massrörelser, i regeln ha i sig
upptagit ett irrationelt. för objektiv kritik icke beståndande
element. Men idéns förnuftighet kan icke anses afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
