Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En kärleksroman från det gamla Alexandria (P. Loys, Aphrodite), af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o4
kajen i Alexandria, och att han så slutligen kom till en ö. På ön
var en kvinna. Hon stod framför dörren till det enda huset, med
halfslutna ögon och ansigtet böjdt öfver en vidunderlig lilja, som
växte upp till jemnhöjd med hennes läppar. Hennes hår var som
matt guld och af en längd som måste vara ovanlig att döma efter
den tunga hårknuten. Hon var klädd i en svart tunika och en
mantel, ännu svartare, draperade sig deröfver, och liljan, hvars
doft hon insög med sänkta ögonlock, hade samma färg som
natten. Men af denna sorgens skepnad fäste han sig egentligen
endast vid håret, hvilket var som en vas af guld på en kolonn af
ebenholz. Han igenkände Chrysis.
»Följ mig», sade hon. »Det är fyra rum i huset, när du
har sett dem alla, skall du ej utgå mera. Vill du följa mig. Har
du förtroende för mig».
Han följde henne.
Det första rummet var smalt och lågt; ett fönster upplyste det
och genom det såg man hela hafvet. Midt i rummet låg en ung
flicka, naken och tigande. Två små hyllor buro ett dussintal
bokrullar. »Det är de böcker som du älskar — inga andra», sade
Chrysis. Hon upprullade en af dem och läste för honom några
verser — verser ur Iliaden, om Hektors och Andromaches afsked.
»Det är de verser, som du aldrig läser utan att gråta». — »Och
det är du som läser för mig dessa vers», sade Demetrios förvånad
och rörd.
Det andra rummet var kvadratiskt; ett enda fönster
upplyste det och genom det såg man hela naturen. Der fans
modellerverktyg och på en hvilstol satt en ung flicka, naken och
tigande. »Här skall du modellera dina statyer», sade hon,» och som
det är för dig ensam du skall skapa dem, så skall du krossa dem
innan du dör.» — »Detta är lyckans hus», svarade Demetrios.
De kommo in i det tredje rummet, som var stort och rundt;
ett enda fönster upplyste det, genom hvilket syntes hela
himmelen. Väggarne voro genombrutna och utifrån inträngde en
melankolisk musik af flöjter och cittror, spelad af osynliga • musikantskor.
Och på en tron af grön marmor satt en ung flicka, naken och
tigande.
Det fjärde rummet var lågt och dystert, hermetiskt tillslutet
och trekantigt till sin form. Tjocka mattor och pelsverk klädde
det från golf till tak. Det var en liten verld utom verlden. Sju
lampor upplyste det och speglade sig i sju små färgade fönster.
Och när han stod i detta deras kärleks rum, frågade Demetrios
sig sjelf: »Är detta verkligen en menniskoexistens’ mål, är detta
slutet? Har jag endast genomlupit de tre andra rummen för att
stanna här. Kan jag utgå härifrån, om jag en hel natt lägger mig
här i kärlekens ställning, som är densamma som grafvens».
Men Chrysis talar, hon sjunger för honom verser ur den
höga visan, fulla af kärleksberusning, och hon dansar dertill och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
