Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - En kärleksroman från det gamla Alexandria (P. Loys, Aphrodite), af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o5
de famna hvarandra. Och redan deras första omfamning är
fullkomlig och harmonisk.
Det hade regnat på morgonen —en ovanlig händelse i
Alexandria — och strax strömmade också folket ut på gatorna för
att svalka sig. Det var knappast som ett oväder. Från ett
förbidragande violett moln föllo stora, ljumma droppar. Kvinnorna
kände dem fukta sin barm och sitt hastigt hopvridna hår. Och
strax var allt öfver och solen lyste åter från en ofläckadt blå
himmel. Men staden var vederkvickt och gatorna fulla af folk.
Och midt i dessa hvarandra korsande folkhopar spridde sig
plötsligt nyheten, att Bachis’ spegel var röfvad. En bullrande
nyfikenhet lifvade kurtisanernas grupper, hvilka kände sin afundsjuka
tillfredsstäld. Men plötsligt öfverröstade en skarp stämma tumultet
och utöfver alla de ängsligt väntande hufvudena, ropade den;
»Öfversteprestens hustru är mördad, tempelfesten är instäld». En
vidskeplig ångest fattade mängden, man väntade ett budskap om
en tredje olycka. Och nu syntes uppe från Venustemplets höjd en
skara störta ned mot staden; det var templets heliga kurtisaner
och de ropade: »gudinnans halsband är röfvadt, Anadyomenes
egna perlor». Och strax blefve torg och gator tomma som en
hafs-strand efter floden.
Blott två personer funnos ännu kvar, Chrysis och Demetrios.
Chrysis hade redan under nattens lopp på en fest hos Bachis
erfarit, att spegeln saknades och vild af glädje öfver att Demetrios
uppfyllt sitt löfte, säker om att nu ega honom, hade hon skyndat
derifrån.
Och när hon nu varseblef honom på kajen, kastade hon sig
hänförd ned för hans fötter — men han * var icke längre
densamme. Nattens dröm hade förändrat honom, han ville ej veta
af henne. Endast på ett vilkor: om hon smyckad i de tre
gåf-vorna vandrade genom staden, skulle han uppsöka henne i
fängelset, innan solen gick ner. Detta blir vedergällningen för Chrysis.
I staden herskade sorg, man fruktade gudinnans vrede;
butikerna voro stängda, matroserna hade öfvergifvit sitt arbete,
kur-tisanerna strödde aska i sitt hår. Tyst och långsamt skredo
men-niskohoparne genom gatorna.
Som i en dröm vandrade Chrysis ned från den
begrafnings-plats, der Demetrios gömt de tre gåfvorna. Kammen prydde
hennes hår, spegeln hade hon i handen och halsbandet hvilade på
hennes barm. Hon steg upp mot det ofantliga fyrtornet, ett berg
af flammande marmor i åtta sexkantiga våningar. Hon stötte upp
bronsporten och försvann i fyrtornets inre.
»Några ögonblick förflöto.
Hopen sorlade alltjemt. Den lefvande svallvågens brus blandades med
det regelbundna dånet från hafvets dyningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
