Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Ett utsällningsintryck, några rader ur ett bref, af Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Slafvar ären I ocli tvingens att lyda en gud, som I
helst skulle vilja spotta i ansiktet.
Vulcanus, han som fordom kallades eldens gud, står
där, hög och väldig, med af styrka svällda muskler. Den
lugna blicken i hans trötta ögon, klubban, hvars skaft han
gripit om med sin kraftiga vänstra hand, kugghjulet —
världsframdrifvaren — som hvilar i den andra — allt talar
samma förkrossande språk.
O, Vulcanus! Skulle du icke önska, att Jupiter i sin
himmelska godhet förlänade dig tusendedubblad styrka, så
att du kunde om också endast för ett ögonblick spränga
dina bojor? Kugghjulet skulle du då slunga ut i rymden,
ty hån är det att i handen på en gud, som födts i
skön-hetsträngtande helleners själar, lägga detta hedervärda, men
praktiska instrument. Med klubban i högsta hugg skulle du
med till det yttersta spända krafter angripa det ståtliga
tämplet. För dina väldiga slag börja snart väggarne svikta,
och takets af järn spända bågar klämmas tillsamman.
Kedan ha de högsta tornen ramlat, då du måttar ännu
ett hugg, kraftigare än alla föregående, mot det darrande
och i alla fogar rämnande palatset. Med ett dånande brak,
som kommer marken att skälfva vida omkring, störtar hela
det nyss så bländande tämplet, väggar och tak, tinnar och
torn tillsamman.
Med hela gestalten präglad af din forna stolthet ställer
-du dig högst uppe på ruinerna och skådar med
fröjde-fulla blickar ut öfver ditt verk. Högt skallande ljuder nu
din röst:
Hören I nutida mänskor! Logn är det, att jag är
industriens gud. Ännu är jag. och så länge världen står
skall jag förblifva eldens mäktige herre.
Lögn är det, att elden är en kropparnes förening med
syre, som I påstån. Från gudarnes himmel stals den och
till straff för detta brott sände allfadern Pandora till jorden,
att hon måtte utsprida alla sjukdomar och olyckor.
Lögn är allt, hvad I sägen! Hören I det, nutida
mänskor! . . .
Obemärkt stannar din önskan på dina läppar, Vulcanus.
Vet du icke att allfadern är död? Han kan icke hjälpa dig
längre, utan du måste lida det hån, som alltid drabbar den
besegrade.
Fortfarande skall eken förblifva ditt träd. Dess löt
skall slingra sig upp vid din sida, öfverskyggande dig och
dina tjänare, som där ofvan bära en sköld med styrkans
namn. Dina vapensköldar äro målade i bjärta färger, och
på dem prunka i eldskrift tre af tidens stoltaste ord:
maskinteknik, industri, elektricitet. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
