Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Ett utsällningsintryck, några rader ur ett bref, af Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
Hvad, Pallas Athene, du som en lycklig dag
sprang-fram i fulländad skön gestalt ur själfve världshärskarens
hufvud, finner jag dig här, som konstens förklarade
gudinna? Har icke tidens store gud vid omhuldandet af sina
fartyg och älskade fabriker låtit dig sjunka ned i
glömskans hemska djup, därifrån man icke återvänder? Skall
icke maskinernas surrande och ångbåtarnes pustande
öfver-rösta dina sönderslitande klagoskri, när du ropar efter
förbarmande och trånande sträcker händerna upp mot ljuset.
Skola dina bedjande blickar förmå genomtränga nattsvart
mörker; skola de kunna beveka den hårdes hjärta?
Var lugn, Pallas Athene, tidens gud har icke glömt
dig, utan nådefullt upptagit dig i sin stora tjänareskara.
Du skall få måla hans annonser och pryda hans tämpel.
Stor har hans nåd varit mot dig, men akta dig väl för
att vägra lyda hans befallningar, ty fruktansvärd är han
mot den, som upptändt hans vrede.
Akta dig för att resa ditt stolta hufvud till trots, om
du också blinkar och ryggar tillbaka, första gången du skall
förläna en återglans af din himmelska skönhet åt sill- och
anj ovisaffischer.
Akta dig för att ännu en gång i ditt ädla majestäts
rena höghet ropa ut ditt hat mot den usla hopen, som
under glittrande trasor döljer en lumpen själ.
Akta dig väl, ty om du icke lyder, skall du obemärkt
försvinna i gudens metropoler och svälta ihjäl i en
stinkande rännsten.
Pallas Athene, guden älskar dig, ty som din son har
han förklarat sin mest omhuldade skyddsling, den konst,
genom hvilken allt stort och sannt kan spridas bland
massorna inmängdt i en oändlig och oöfverskådlig massa lögn.
B oktry ekar ekonst en.
Fortfarande slingrar sig den härliga lagern kring din
sköna bild.
Pallas Athene, om du dödade dig själf, skulle jag icke
sörja, utan på din graf sätta en marmortafla med enkel
inskrift: här begrofs det skönaste jorden frambrakt, Pallas
Athene, född af skönaste börd. Hon föredrog att dö
framför att släpas med i den nye gudens triumftåg. — — —
Högt bär Mercurius sitt hufvud och glädjen strålar ur
hans öppna ögon. Med högra handen utsträckt i luften,
skakar han guldpåsen; i den vänstra håller han stafven,
som gifver lycka och frid, den Apollo en gång skänkte
honom till tack för den första lyran.
Fordom var han gudarnes sändebud, som på eterlätta
vingar sväfvade från himlen ned till jorden för att bringa
mänskorna deras budskap. Nu kommer han för att åt trogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
