Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vår tids nervositet, af Albert Eulenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
sin tillvaro och hvad den eger, öfver sina gåfvor, sitt skapande,
ej tror på sig själf och framtiden och ej hyser något riktigt
förtroende till den af flacka hjärnor alltjämt som högsta
ledande mål förkunnade naturliga »utvecklingen»; en
mänsklighet som rädes för sin egen gudalikhet!
Vid sidan af detta det innersta grundonda synes nästan
allt annat, hur ödesdigert det än må ingripa i den enskildes
Jif, dock från det allmännas synpunkt vara af mindre och mer
sekundär kausalitetsbetydelse. I öfverensstämmelse med den
en gång förherskande idériktningen har man alltjämt velat
tillskrifva de oklara och osäkra ekonomiska förhållandena,
öfverbefolkningen, den skärpta, med alla tillåtna och otillåtna
medel bedrifna konkurrensen — kort sagdt individens sig
allt svårare och ogynsammare gestaltande ekonomiska
existenskamp förnämsta skulden till nervositetens utbredning
och äfven till dess svåraste former, de egentliga
själsrubb-ningarna. Och otvifvelaktigt icke utan ett visst
berättigande. Ingen torde förneka, att därigenom å ena sidan
frambringas och näres en ständigt växande oförnöj dhet och
förbittring i allt bredare lager och att å andra sidan beredes
väg för en för den enskilde, särskild för svagare individer,
ofta fördärflig krafternas öfveransträngning. Men två
omständigheter äro dock att betona gent emot öfverskattandet af
denna faktor. Den oundvikliga och nödvändiga ekonomiska
kampen skulle icke antaga en så elakartad karaktär, icke leda
till ett så vidrigt urartande, den skulle icke behöfva fullföljas
med alla äfven de giftigaste vapen och ända till de
käm-pandes stridsoduglighet och ruin — om icke det sorgligt
ensidiga öfverskattandet af materiel besittning och fördel
beher-skade det stora flertalet och nästan uteslutande upptog alla
dess tankar och om icke människorna i följd däraf tröttade
ut sig i den vilda jagten efter de materiella fördelarne, som
dock egentligen så litet bidraga till sann tillfredsställelse och
där dessutom ofta det hetsigt efterkämpade priset är föga
värdt besväret. Men den vises förnöjsamma ro, den sköna
antika kardinaldygden af måttfull betänksamhet dmyQodvvi? är
trots alla humanistiska studier något för vårt helt annorlunda
artade släkte fullkomligt obegripligt och främmande; och
äfven föregående tiders lättsinniga sorglöshet i afseende på
tillvarons nyckfulla växlingar tyckes ha med de stegrade
anspråken och behofven fullständig vikit ifrån oss. Men vidare:
hvar finna vi väl de svåraste och mest elakartade former af
nervositet, hvar de mest nevrasteniska män, de mest
hysteriska kvinnor, hvar de mest prononcerade perversiteter och
degenerationer oftare än just på samhällets höjder, bland de
utvalda »öfre tiotusenden», hvilkas lif för de på afstånd
stående tyckes förflyta söm en enda festdag och som i alla hän >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
