Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vår tids nervositet, af Albert Eulenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
delser ha att utkämpa »existenskampen» icke med hunger och
bekymmer, utan på sin höjd med ledsnad och öfvermättnad?
Hvar visa sig öfver hufvud »tidssjukdomens» dystra symptom
bjärtare och skarpare utpräglade än hos de »ledande» och
»tongifvande klasserna», »representanterna för bildning och
egendom», bland våra ämbetsmän och officerare, skriftställare och
konstnärer, agrarer, börsmän och industriidkare? Icke nöd och
materielt lidande, icke de yttre förhållandena såsom sådana
spela öfver hufvud hos de angripna individerna hufvudrollen,
utan — det visar sig nästan omotsägligt — den på alla
existensgrader och först på de högsta riktigt påträffande inre
ofriheten och rastlösheten och den därur framgående
förvirringen, som, oförmögen att klart inse och med fast hand gripa
de välgörande målen, hela lifvet igenom tumlar om i
kaotiskt virrvarr, för att slutligen måhända, efter uttömmande af
allt hvad lifvet haft att bjuda på, i flaskan och hos
morfinsprutan finna en smärtfri bedöfning eller genom ett
revolverskott en länge sökt glömska.
Som på det nyss omtalade ekonomiska området förhåller
det sig äfven i afseende på en annan grupp af stora och
viktiga lefnadsförhållanden, hvilkas medskyldighet i »vår tids
nervositet» synes för den ytlige betraktaren vara lätt att uppvisa.
Jag menar vårt uppfostrings- och bildningsväsende, andan i och
formerna för ungdomens undervisning, framför allt vårt
offentliga skolväsen. Det kan visst icke förnekas, att svåra brister
och missförhållanden föreligga på detta område och att
medverkandet till deras aflägsnande utgör en af tidens mest
trängande och lönande uppgifter. Det har nyligen talats mycket
och det med full rätt om en så kallad skolnervositet — eller
rättare sagdt skolbarnsnervositet —, man har sökt att
statistiskt utforska dess förekomst och därvid kommit till delvis
ganska hemska siffror. Äfven de enskildes och i synnerhet
nervläkarnes erfarenhet befinner sig i fullständig
öfverens-stämmelse därmed. Men att därifrån utan vidare sluta
att skolan frambragt och i alla fall bär skulden för den
nervositet, som förefinnes hos de barn som besöka skolan —
det vore dock något vågadt och förhastadt och skulle vid en
noggrannare undersökning svårligen bekräftas i ett sådant
omfång. Det handlar därvid delvis åtminstone om en
förskjutning af orsak och verkan. Skolan bringar, med sina
fysiskt och psykiskt uttröttande, under vissa omständigheter
genom öfverdrifna fordringar direkt öfveransträngande och
skadliga inflytelser, dock endast till synligt uttryck hvad förut
slumrade latent; hvad som dels genom »milieun» under de
första barnaåren, genom uppfostran och omgifning i hemmet
var förderfvadt, delvis redan i de första ursprungliga anlagen
var bristfälligt och förfeladt. I skolan gå icke få barnexistenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
