Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vår tids nervositet, af Albert Eulenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
664
under, det är en sorglig sanning; men icke emedan skolan
förstör dem, utan emedan de — sådana de nu en gång i
följd af sina anlag och sin första uppfostran äro och måste
vara — från första stund icke föra med sig den nödiga
motståndskraften för att häfda sin individualitet gent emot de för
normalt medelmåttiga krafter beräknade, men för deras
krafter för höga skolfordringarna. Det är alldeles på samma sätt,
som sådana naturer äfven skulle duka under för
militärtjänstens anspråk och i vissa fall äfven göra det: icke emedan
tjänsten är för sträng och hård, utan emedan deras natur är
för vekt formad och för svag.
Sålunda komma vi i dessa resonnemang ständigt åter
därhän att icke i de och de yttre enstaka orsakerna, utan
öfvervägande i de medfödda, vanligtvis ärfda och genom
ärftlighet stegrade svagheterna och bristfälligheterna i de
ursprungliga anlagen se den egentligt afgörande, för hela den
efterföljande utvecklingen bestämmande faktoren. Från denna
synpunkt vända vi oss då ännu en gång till de redan förut
flyktigt vidrörda frågorna om ärftlig belastning och så kallad
urartning (degener ation). Ärftlighetens inflytande gör sig ju
städse märkbart på fysiskt och psykiskt område i godt och
ondt; det har väl aldrig undgått det eftertänksamma
betraktandet, och det är icke först efter Darwins noggrannare
formulering och motivering, som vi varit vana att i viss mån
betrakta det som den själfklara regeln, men afvikelserna
därifrån som undantag, hvilka behöfva förklaring. Sådana
(verkliga eller skenbara) undantag förekomma ju nog i hela den
lefvande verlden på alla växt- och djurlifvets stadier ända
upp till människorna. Ja vi kunna säga, att de till en viss
grad äro lika naturnödvändiga och af naturen åsyftade som
ärftligheten själf, då ju utan dem det öfver hufvud icke kunde
bli tal om en varietét- och artbildnings differentierande process,
om ett uppstigande i organismernas serie och om utveckling
af högre typer. Det bekanta och mycket använda slagordet
»anpassning» efter de yttre lefnadsförhållandena söker att lemna
en förklaring — eller åtminstone en tydning — på en stor
del af dessa företeelser. Hvad vi däremot kalla »urartning»
har ingenting att skaffa med dessa på »anpassning» beroende
fenomen af naturlig varietet- och artbildning, vore fastmer att
med större rätt beteckna som afvigsidan af denna
differentierings- och artbildningsprocess. Ty för denna är ju just det
afgörande, att i följd af »det naturliga urvalet» bättre
anpassade och därför för bibehållande och fortplantning skickligare
organismer bli kvar; vid »urartningen» däremot består
sluteffekten just i resulterandet af organismer, som äro sämre
anpassade, ega därför mindre motståndskraft och därför lättare
duka under för yttre inflytelser. Äfven det låter fullfölja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
