Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
alla inskränkningar, som voro pålagda handelsverksamheten,
falla bort, då det gamla skråväsendet föll sönder bit för bit
och den segerrika individualismen hyste en lika gynsam tanke
om handeln som om urproduktion, handtverk och
fabriks-rörelse. För köpmannen inbröt då en gyllene tid, då han
obehindradt kunde öfver hela jordklotet söka sin förtjänst
och dessutom . af vetenskap och diktning firades som en
betydande kulturbärare.
Men det nittonde århundradets socialistiska störtvåg
måste skumma och fradga äfven öfver handeln, ty det är
utan vidare klart, att socialismen måste uppträda fientligt
mot såväl den kapitalistiskt bedrifna handeln som mot den
kapitalistiskt bedrifna produktionen. Dock framträder
därjämte redan tidigt hos några socialistiska författare särdeles
tydligt en just mot den privata handelsdriften riktad
tendens, så framför allt hos Charles Fourier. Han gör
prin-cipielt en skilnad mellan produktion och handel. Den förra
anser han för nyttig, medan den senare bränmärkes som
öfverflödig och bedräglig. Fourier förebrår handeln
följande hufvudsynder: den leder till oerhördt höga profiter
för mellanhänderna; till uppkomsten af ekonomiska kriser
i följd af köpmännens spekulationer; till ett socialt
parasitväsende genom en yrkets otroliga öfverfyllnad; och
slutligen till alla lefnadsmedels förfalskande. “I Paris finner
man“, säger Fourier, “intet sockerbröd, som icke är
förfal-skadt med rödbetor, icke en kopp ren mjölk eller ett glas
rent bränvin. Kort och godt, oordning och förargelse äro
drifna till sin spets, och få sakerna fortgå Så, återstår intet
annat än monopol. En statens förvaltning skulle mycket
mindre kunna inlåta sig på tvetydigheter; den skulle för
ett bestämdt pris ge åtminstone naturliga produkter, medan
det nu är nästan omöjligt att i handeln erhålla något i
dess naturliga tillstånd“. Fourier utför dock lika litet denna
tanke om handelns öfvertagande af staten liksom andra af
honom uttänkta reformidéer, t. ex. om rätten till arbete,
emedan han tror, att de skulle göras öfverflödiga genom
det oundvikliga införandet af hans “societära harmonjL
Men det är förklarligt, hvarför den senare fourieristiska
skolan mer än andra socialistiska sekter riktade sina
angrepp just emot handeln och väckte förslag om statens
öfvertagande af diverse slags handelsverksamhet, t. ex. af
hela kommunikations-, försäkrings- och bankväsendet.
Andra skolor sökte hällre att på indirekt, men desto
verksammare sätt skaffa ur vägen den privata handeln. I
första rummet har man då att omnämna den store engelske
socialisten Robert Owen, som föreslog grundandet af
associationer (communities) af tre till fyratusen själar, då med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
