Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
lemmarne själfva skulle frambringa de agrariska och
industriella produkterna för eget bruk, medan utbytet af det
öfvèrflödiga skulle verkställas genom associationernas
ledning. Här fans således alls intet utrymme för den privata
handeln, lika litet som vid försöket att i London
åstadkomma en “arbetsutbytesbank“ (Labour exchanqe bank, 1832 till
1834). Denna bank skulle åt deltagarne genom frivillig
öfverenskommelse förmedla utbytet af alla varor till ett
“rättvist pris“. Den, som inlevererade en produkt, erhöll därför af
banken “det rättvisa priset“, beräknadt efter utlägg och
arbetskostnader, men icke i landets mynt, utan i ett af banken
ut-gifvet pappersmynt. Innehafvaren kunde sedan därmed i
banken inköpa andra på ett motsvarande sätt uppskattade
produkter. Hade detta projekt lyckats, så hade all handel
blifvit centraliserad hos ett utskott af producenter, och det
rätta priset —- den kristna medeltidens socialpolitiska ideal
— äntligen blifvit förverkligad!. Men banken måste
likvidera, emedan delegarne endast inlevererade föga efterfrågade
produkter — tafvelramar, eldskärmar, eldgafflar etc. —
men af banken önskade för de erhållna pängarna
bekomma bröd, kött och kläder, hvilka icke funnos på lager.
Men den stora tanken, som här låg till grund, att sätta
produktion och konsumtion i direkt förbindelse med
hvarandra, gick icke förlorad; den trängde in i massorna, höll
dem årtionden igenom fjättrade med makten af en genom
hypnos förmedlad föreställning och skulle slutligen
åvägabringa en stor rörelse, om ock inom en teoretiskt trängre
ram. Innan det dock kom så långt, hade tanken
återupptagits i Frankrike. Det skedde genom Proudhon, som
utgick från principen att hvarje producent tillika vore
konsument och att därför producenterna skulle kunna
garantera hvarandra konsumtionen af sina produkter, utan att
behöfva taga i anspråk mellanhänderna, som alltid låta dyrt
betala sig för sina tjänster. I sådant syfte föreslog Prudhon
bildandet af ett frivilligt sällskap, som i ett stort magasin
mottog och sålde medlemmarnes produkter, ^fven här skulle
—- liksom vid det Owenska försöket — för hvarje levererad
vara af sällskapets uppskattningsmän beräknas ett “rättvist
pris“ och producenten mot den mottagna anvisningen
bekomma i sällskapets magasin hvad han önskade. Men
dessutom ville Prudhon här äfven förverkliga sin älsklingsidé,
kreditens kostnadsfrihet, därigenom att hvar och en, som
lämnade tillfredsställande garantier, erhölle till låns
anvisningar för att medelst dem uppköpa råämnen etc. och börja
att producera. Han var endast skyldig att åter mottaga
sällskapets anvisningar som kontanta pängar för sina varor
förutom naturligtvis att återbetala det lånade kapitalet jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
