Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - »Stänk och flikar», Gustaf Frödings nya diktsamling, anm. af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
dem röra sig mot en bakgrund af s. k. mystik -— men den
form af degenerescens, livars offer ångesten drifver
flockvis in på krogen, den bör man undvika att snudda vid!
Och likväl är det kanske just denna form, som är tidens
mest typiska sjukdom. Jag tror att mer än en skall känna
igen symptomet:
»Jag satte mig att dricka
från morgonen till kvällen,
jag sökte alla ställen
med alkohol och flicka.»
eller detta:
»Och därinnanför i sidokammarn
är ett soffhörn, där jag många gånger
satt och drack min porters bittra kalk,
medan pinan slog med kopparhammarn
och mitt sinnes själfförakt och ånger
hörde domens hårda syndabalk.»
Det är ur en sådan botten ett flertal af de
Fröding-ska dikterna spira — vildvuxna blommor, inför hvilkas
fägring man stannar i stum beundran. Oftast klingar
deras grundton i moll, löper ut i resignerad melankoli, som
gör en underligt förstämd, just därför att den är så fri
från hvarje tillsats af gråtmildhet och falsk sentimentalism
(exempelvis den vackra dikten “Torborg"). Någon gång
— som i “En Uppsalaflicka“ — glimtar humorn fram —
denna för Fröding säregna humor, hvilken han själf
nå-gonstädes karaktäriserat som “ett löje öfver lifvets lott".
Slutligen gifves det en dikt, där molltonen måst vika för
dystert trots (“Fredlös"), ett trots som växer ut och varder
till djärf syntetisk lifsuppfattning:
»Jag ströfvar, jag vandrar, där ingen jag känner,
jag har inga vänner.
man ger att bli kvitt mig mat,
- och intet är mitt utom påken och påsen
och dyrken till låsen
och flaskan med skvätten jag spart.
Och går jag förbi, där ett bröllop firats
och grindarne sirats
med slingor af björk och syrén
och flocken af flickor i lönnlunden glammar
och under dess stammar
till kvälls dukas borden af sten
Jag tänker i drömmen: en gård och en kvinna
att koka och spinna
godt varmt åt en trött fattig fan.
en fäll och en säng, där usling kan ligga
och slippa att tigga
hvart mål, som en annars är van.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
