Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
döme om härvarande publik, som af vissa tidningar
till-skrifvits denna finska gäst, i verkligheten varit framkalladt
af och afsett förhållandena vid Dramatiska teatern. Då
egde omdömet ganska mycket fog för sig och under de
närmaste förberedelserna till gästspelet bör den som fälde
omdömet nog ha varit i tillfälle att observera tillräckligt
för att kunna yttra sig så.
Vill man emellertid bevara det fullständigaste,
fördelaktigaste och äfven korrektaste intrycket af Ida Aalbergs
konstnärskap, handlar man klokare i att söka det från hennes
gästspelsuppträdande på Vasateatern hösten 1894, än från
detta stympade gästspel vid Dramatiska teatern. I all
synnerhet gäller detta, om man, som undertecknad, händelsevis kom
att åse endast den Sudermannska pjesen “Undangömd lycka“.
Där verkade den finska brytningen kolossalt stötande och
rösten föreföll skroflig, hvilket dock antagligen berodde på
en tillfällig indisposition. — Det var dock ej från premieren
med dess sensationella hypnotiseringshistoria, som jag har
detta mitt intryck.—För dessa anmärkningar förbiser jag
dock visst icke de beundrandsvärda manifestationerna af
hennes sceniska talang, äfven i detta stycke, såsom
rörelsernas behagfulla mjukhet och smidighet, minspelets
uttrycksfullhet, de energiska utbrotten samt det intelligenta
nyans-och karaktärsfulla spelet i det hela, och hvilket allt stälde
hennes prestation högt öfver hvad Dramatiska teaterns
nuvarande krafter, äfven om de duktigt bjöde till, antagligen
skulle kunna åstadkomma i denna eller likartade uppgifter.
Bland de öfriga i pjesen har man egentligen inga flera
att ihågkomma än hrr Hillberg och Personne.
Anlednin-garne äro dock något olika. Den förre gaf en mycket
karaktäristisk bild af den tafatte, anspråkslöse och
hedér-lige, i grund och botten verkligt noble skolläraren.
Suder-manns teckning af denne man och hans resignation, och
finkänslighet är ock det, som i stycket gjort på mig det
naturligaste och djupaste intrycket. Hr Hillbergs spel egde
ock särskildt i samband med förklaringen makarne emellan
så mycket Verkligt känsligt och rörande vackert. Hr
Personne åter verkade i sin Don Juanstyp något parodiskt och
mycket ansträngdt. Denna hans prestation återförde i viss
mån mina tankar till gamla dagar, då jag i Dagens
Krönika emellanåt hade åtskilliga både hånfulla och allvarliga
ord att säga om hans agerande som oemotståndlig
kvinno-tjusare. Men samtidigt kunde jag inför mig själf
konstatera den högst betydande skilnaden mellan hr P:s virtuositet
då och nu äfven uti en sådan genre som den
ifrågavarande, från hvilken han fullständigt utestänges af sitt
temperament, sitt organ och sin yttre personlighet.
Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
