Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
vidlag har man åter ett nytt bevis på hvad ihärdigt arbete
verkligen kan uträtta.
Det var sålunda med sinnet fullständigt ogrumladt af
alla distraherande färskare jämförelser, som jag gick att åse
fru Dahlmans Odette, och genom läsningen af allt det vackra,
som producerats af en eller annan af det tämligen
primitiva och med mera flit, tvärsäker bredd och forcerad
entusiasm än omdömesgiltighet om teatersaker skrifvande, sins
emellan på en gång olika och jämbördiga triumviratet, som
består af den oföisvarligt bortskämde Figaroynglingen,
Stockholmstidningens entusiastiske Lkt och
Norrköpings-tidningars skrifvare af torra teaterbrefkrior Cr., var jag
ju därtill på förhand måhända snarare hypnotiserad i
Fahl-mansentusiastisk riktning. Men det oaktadt och fastän
fru Fahlman tedde sig ovanligt till sin fördel och med
er-kännansvärd omsorg använde sin afundsvärdt vackra,
klangfulla röst, så var det dock ej egentligen en sådan konst,
att den förmådde bleka ut hvad tiden lemnat kvar af
glansen af fröken Björkegrens Odette eller tillfredsställande
motivera återupptagandet af en så föråldrad samt därtill
på det hela så litet värdefull pjes som denna Sardouare.
Det var i synnerhet uti tredje akten, som fru
Fahlman visade sig ovanligt till sin fördel, men äfven där
saknade hon detta något, som höjer mer eller mindre
virtuosmässigt, omsorgsfullt teaterspel till stor fullödig konst eller,
om ej konsten är stor, dock till en sådan, där den
spelande själf synes verkligt gripen af sin uppgift, hvilket alltid
gör sitt till för att suggerera åskådarne och få dem att
känna med och gripas. Fru F:s spel var uppenbarligen
resultatet af mycket intresse och arbete, men det verkade trots
behöriga teaterutbrott o. d. något dämpadt och mildrad t,
så att, äfven om dampublikens näsdukar icke förblefvo
alldeles utan användning, de aktade damerna borde helt visst
mycket snart kunnat konstatera en återvunnen fullständig
sinnets jämnvikt. Man skulle ej häler rättvisligen om fru F:s
Odette kunna påstå, att den stötte genom någon djärfvare
och mera individualiserad naturalism. Slutaktens scen med
dottern gick i hvad på fru F. ankom tämligen
verkningslöst förbi.
Pjesen Odette verkar numera uteslutande teater, men
är behändigt arrangerad och innehåller ett par tacksamma
motiv, hvilka torde af intresserade och stora konstnärer
kunna fördjupas och utvidgas. Den manliga hufvudrollens
innehafvare, herr Hillberg, föreföll emellertid ganska
ointresserad af sin roll. Bland birollerna har man att fästa
sig vid hr Fredriksons Béchamel, nu som förr afgjordt en
karrikatyr, men en ganska lustig sådan, och fru Hartmanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
