Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7io
Berangère, intagande till det yttre och därtill en mycket
god scenisk prestation, trots att pjesens Berangère på det
liela taget är en sannskyldig teateringenue af det där
vanliga tråkiga slaget.
Fru H:s spel var ock det enda, som gaf slutakten
något intresse. Fröken Jansson som Juliette eger ett
intagande utseende, men liar anlag för en.konstlad, forcerad
lif-lighet ocli ett maniereradt spel, ocli den ursprungligen vackra
rösten missbrukas ofta, ibland ända till oigenkänlighet.
För ett upptagande af “Odette" kan möjligen uppletas
någon rim och reson, men det är mer än den djärfvaste
fantasi kan tilltro sig i afseende på upptagandet af ett
sådant Sardoustycke som “nyheten" “Rabagas". Jag
gitter verkligen inte spilla många eller några allvarliga ord
på ett sådant där repertoarval och en sådan där pjes, som
när den skrefs kunde ha åtminstone skenbarligen ett
visst, om ock mindre aktningsvärdt skäl för sin
tillkomst, liksom dess upptagande en tid därefter på
Djurgårdsteatern kunde åtminstone ursäktas. Men nu är det bara
ett nytt prof på det snille och den smak, som är
utmärkande för den nuvarande Fredriksonska direktörsregimen.
Om det bara inte funnes så tröttande många förut! 0, I
milde gudar, att nödgas tänka sig en direktör för Sveriges
s. k. nationalscen, som kommer med två förlegade,
dam-höljda Sardoupjeser efter hvarandra!
Det enda drägliga eller lustiga i “Rabagas" är det
rent operett- och farsartade; det som skall föreställa allvar,
verklig karaktersteckning etc. är dödande tråkigt,
meningslöst och tillgjordt.
Som allmänt omdöme skulle man nästan kunna säga,
att de spelande nedlägga på sina uppgifter mycket mer
talang och omsorg än rollerna egentligen förtjäna. Hr
Per-sonne utvecklade stor energi och onekligen mycken schwung,
man skulle dock kunna tänka sig mera saft och
öfversval-lande humor. De fyra operettgubbarne Bäckström, Envall,
Hamrin och Hedlund voro lustiga nog, fru Fahlman var
ganska delikat med sin blonda peruk, sina skära kinder och sitt
liHiga spel, hr Fredrikson spelade rutineradt. Han synes
emellertid ibland vara i behof af ett smakråd, som kan ge
honom goda råd i afseende på maskering och klädedrägt.
Det är ända till banalitet vanligt att tala om direktör
Ranfts tur. Men det kan dock inte undgås. -— Denna
sannolikt snart till ordspråk öfvergående tur, som i början på
sommaren var något kapriciös, kom snart åter till
besin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
