Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning oin hvad dess frid tillhörde och har inte haft de
minsta strejktendenser i höst. Den roliga och ganska kvicka
komedien “Generaldirektören“ samlade den ena fylda
salongen efter den andra. “Vintersagan“ drog också alldeles
ypperligt trots det mindre tillfredsställande utförandet, och
attraktionskraften var ej på långt när uttömd, då dess
uppförande måste afbrytas. Och “Lycko-Pers resa“ har redan
hunnit upp på en högst respektabel representationssiffra.
Dessa båda senaste framgångar skola, må yi väl hoppas,
inge direktör Ranft den fasta äfven för framtiden räckande
förtröstan att det gäller t. o. in. beträffande
teaterdirektörer att “dygden belönar sig själf och blir ytterligare
belönad/4 Jag har nämligen i parentes anmärkt fått från det allra
tillförlitligaste håll mottaga meddelandet, att det är direktör
Ranfts egen hjärna som ursprungligen koncipierat idéerna
om både Vintersagans och Lycko-Pers resas upptagande.
Tänk om nu direktör Ranfts ästetiska dygd skulle tillåta
sig experiment äfven med Göteborgspubliken! En
repertoar bestående af sådana skapelser som “På hafvets botten“,
“Döden fadder“, “Syrsan44 och ett efter beskrifning och
recensioner att döma mycket vådligt och trots
Göteborgspublikens kända, tolerans och omtalade intresse för hästar och
cirkusföreställningar snöpligt afdagataget häststycke torde
knappast vittna om annat än att hr Ranfts göteborgska
direk-törsnatur ännu icke är så stark i den ästetiska dygden,
ntan kanske behöfver litet pånyttfödelse och helgelse. •
“Generaldirektören44 gafs på flertalet händer mycket
roligt och förträffligt: fru Håkansson fin och
intelligent ; hr Svennberg var ståtlig, spelade karaktäristiskt och
utmärkte sig för en förträfflig replikbehandling; hr Olsson
och hr Wahlbom, hvilka båda två, i synnerhet den
senare, tydligen en connaisanee ä faire, gärna kunnat stanna
i Stockholm, gjorde ett par mycket bra typer. Herr de
Vahl var visserligen litet löjeväckande till det yttre, men
eljest i sjelfva verket bra tråkig.
Vasateaterns uppförande af “Vintersagan44 kunde icke
uppfylla de förväntningar, man helt säkert på flere hall
gjort sig, utan den som fick rätt, det var författaren till
den i förra häftet införda artikeln om våra
teaterförhållanden i hvad han där sade om den allmänna svårigheten för
artister, som jämt och ständigt få hålla på med farser och
komedier, att tillfredsställande återgifva högre och större
uppgifter. Det intressantaste och mest lyckade af hela
föreställningen var hr Molanders omsorgsfulla och fina
iscensättning, och man måste verkligen beundra hans sinne för
vackra belysningar och smakfulla färgsammansättningar.
Stockholms teatervärld har nu ändtligen åter förvärfvat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
