Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - I fjällen, bilder från Lule lappmark, af Ernst Didring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
krympande samman till en fast kropp, en figur med mes
på ryggen och pipa i mun.
— Halloh! ...
Framåt går färden igen, eller kanske också tillbaka —
lappskorna glida på den branta snösluttningen — upp och
ned ,— Upp och ned går färden tyst genom detta klibbiga
grå, som ej är dag, ej natt, och som slukat fjällen i sitt
Ginungagap af våt, kall ånga.
IV.
Lugn och blank ligger Virijaures blåa vattenflak och
speglar den solljusa himmel en och snöfjällens väldiga
marmorslott borta i väster. Luften är söfvande varm och från
snöfläckarne, som ligga likt hvita dukar på tork efter
bärgs-sluttningarna, porlar vattnet ned genom videt, som står i
tjocka, grågröna massor vid fjällens fot. Ibland kommer
en kylande fläkt och gör en silfverkrusning på sjön, där
isstyckena ännu ligga och simma som hvita fåglar; annars
sofver allt i dåsig middagssömn, medan bäckarne pjollra
och glittra i solljuset.
––––-Men öfver Stuorap Titirs kam glider en biåsvart
molnbank fram — ett ögonblick darra dvärgbjörkarnes späda
löf, och röken från kåtan viker sig mot jorden, när solen
drar sig in bakom molnet och en rödblå skugga sträcker
ut sig öfver sjön . . .
Några minuter af dödsstill tystnad — Jovas hund
slokar med syansen och kryper in i kåtan — och så en blixt,
skarp som en dolkstöt i ögat, och kratsch! — Åskknallen
vräker ned några tusen tegel i bergen — det rullar och
dånar i klyftorna, älfven fräser vildare, och kanonaden går
ut öfver den skummiga sjön, och det svarar i snöfjällen på
andra sidan och åker och rullar och mullrar, medan
blix-tarné ljunga och knallarne väsnas i bergen . . .
Fort som det kom, går åskvädret förbi. Jo vas hund
kommer ut igen och luktar på regndropparne, som föllo;
solen lyser igen öfver Virijaures vattenyta, som nu glittrar
för. en frisk bris; det susar gladt i dvärgbjörkarne, men
borta på andra sidan sjön rullar åskan ännu länge i de
hvita marmorslotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
