Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Heliga böcker, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
uppstå liksom dialekter, hvilka helt säkert äro människoalster.
En enskild individ skulle helt visst icke kunna åstadkomma
en dialekt, och om han det gjorde, så behöfdes dock
nödvändigt mångas samverkan, innan den kunde bli ett verkligt
språk. Alldeles så är det med en religion. För att icke
bli endast en ropandes röst i öknen måste en nationalreligion
ha sina förborgade sädeskorn i tusende, ja millioner
människohjärtan, så att de väcka ett naturligt genljud och icke
visa sig som resultatet af ett diktamen eller • en uppenbarelse,
utan som det äkta utbrottet af spontana öfvertygelser —
som den plötsliga födelsen af tankar, hvilka länge legat i
folkets hjärtan och hufvuden i stort och där långsamt mognat.
Men medan vi i de fall, som vi hittills betraktat, sett
nationalreligioner vara i besittning af heliga böcker, ehuru
de uppenbarligen ledde sitt ursprung från mycket äldre källor,
ja i sin begynnelse faktiskt voro helt och hållet oberoende
af de böcker, hvilka de i senare tider antogo till normerande,
så fins det äfven andra fall, då nationalreligioner uppstått och
blomstrat i århundraden, utan att ega hvad vi skulle kalla
heliga böcker. Den grekiska religionen var en
nationalreligion och vi kunna studera den hos Homäros och Hesiodos,
måhända också hos Pindaros och i gamla grekiska vises
yttranden. Men de homeriska sångerna, teogonien, Pindaros’
olympiska hymner och Heraklits sentenser skulle vi aldrig
benämna heliga böcker. De växte upp ur den grekiska
religionen, den grekiska religionen växte icke upp ur dem.
Härmed ha vi konstaterat det faktum, att såväl de gamla
nationalreligionerna som de etniska religionerna hade länge egt
bestånd, innan de fingo några heliga böcker. Vi ha nu att
närmare undersöka förhållandet med de individuella
religionerna, som berömma sig att ega till grundläggare verkliga
historiska personligheter och som därjämte tendera att
betrakta de heliga böcker, hvilka de ega, som enda källan och
enda beviset för deras religiösa dogmer. De viktigaste
individuella religionerna äro buddhismen, kristendomen och
mo-hammedanismen. Väl att beakta är, att alla tre äro benämda
efter sina stiftare och icke helt enkelt efter landet eller folket,
som de tillhörde. I. fråga om dessa religioner skulle det
visserligen kunna tyckas, som om de måste studeras hufvudsak
-ligen i sina heliga böcker, i buddhisternas tripitaka, de
kristnas nya testamente och mohammedanernas korån. Och det
kan icke häller förnekas, att en kännedom om dessa böcker
är af vikt för en verkligt vetenskaplig forskning af
buddhismen, kristendomen och mohammedanismen. Jag påstår
endast, att vi, då dessa böcker icke blifvit skrifna af dessa
religioners stiftare (med korån är det ett särskildt fall, som
måste betraktas särskildt för sig), icke kunna vänta att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
