Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Heliga böcker, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dem uppkomstförutsättningarna för dessa nya religioner och
lika litet några npplysningar om de personliga motiv, hvilka
förmått deras stiftare att söka stifta en ny religion.
Jag har anmärkt, att med koranen vore ett särskildt
förhållande, och ett noggrannare betraktande af dess ursprung
skall måhända bidraga till att äfven kasta ett ljus öfver
ursprunget och den gradvisa uppkomsten af andra heliga böcker.
Koranen är helt säkert icke skrifven af Mohammed; af den
mycket enkla anledningen att Mohammed hvarken kunde
läsa eller skrifva. Koranen har blifvit samlad efter profetens
död. Det oaktadt ha vi ingen anledning att betvifla, att
många inspirerade yttranden af Mohammed blifvit af hans
vänner och beundrare bevarade i troget minne eller till och
med verkligen nedskrifna, om också endast i fragmentarisk
form. Det finnes en märklig berättelse i den berömda
samlingen traditioner af Al Bukhari ungefär tvåhundra år efter
hedschra. Han berättar, hur Zaid ibn Såbit har redogjort
för de omständigheter, som föranledde till det första
samlandet af Mohammeds yttranden och till korånens nedskrifvande.
Han, Zaid ibn Såbit, blef nämligen kallad till Abu Bakr
(senare den förste kalifen) vid tiden för striden med
Yamå-mahstammen. »Jag gick till honom», sade han, och fann hos
honom Omar (senare den andre kalifen) och Abu Bakr sade
till mig: ’Omar kom till mig och sade: ett stort antal af
korånens läsare skola sannerligen bli dödade i striden med
Yamåmahstammen och jag är verkligen rädd för, att om det
blir ett stort blodbad, mycket af korånen skall gå förloradt,
emedan hvar och en minnes något därur, och jag håller det
verkligen för rådligt att du låter sammanföra korånen till en
bok.’» Häraf se vi, att äfven dessa tidiga fragment af
Mohammeds yttranden, som lefde i hans anhängares minne,
kallades korånen. »Därpå, fortsätter Zaid ibn Såbit, sade Abu
Bakr till Omar: ’Hur kan jag göra något som profeten själf
icke gjort?’» Vi se sålunda, att profeten icke hade samlat
sina tal eller korånen. »Men Omar sade: Jag svär vid gud,
att detta samlande af korånen är något godt’. Och Omar
kom . jämt tillbaka till mig och sade: ’Du måste samla
korånen’, till dess slutligen gud öppnade mitt hjärta att göra
det, och jag insåg klokheten af hvad Omar radt. Därpa
sade Abu Bakr till mig: ’Zaid ibn Såbit, du är en ung och
förståndig man, och jag misstänker dig icke för
minnessvag-het, försumlighet eller trolöshet; och sannerligen, du skref
vanligen ned åt profeten hans befallningar från ofvan; sök
alltså korånen öfverallt och samla den . . . Därpa sökte jag
korånen», sade Zaid ibn Såbit, »och samlade den från
dadelbladen, från hvita stenar och ur människornas bröst, som
ihåg-kommo den, till dess jag fann sista delen af kapitlet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
