- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 2. 1896 /
742

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Heliga böcker, af F. Max Müller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

742

titeln ’ånger’. . . Dessa (af Zaid ibn Såbit) samlade blad
för-blefvo i Abu Bakrs ego, till dess gud lät honom dö. Därpå
hade Omar dem, så länge han lefde; därpå stannade de hos
hans dotter Hassah, därefter lät Othmån (den tredje kalifen)
sammanföra dem till en bok.» Jag har fullständigt citerat
detta ställe, emedan det är lärorikt, om också endast som
parallel. Vi se däraf, att många människor kunde utantill
vissa delar af Mohammeds tal, sannolikt till och med i form
af sürahs, kapitel, och att då de föllo, det var stort
bekymmer för att profetens läror skulle kunna gå fullständigt förlorade.
Vi se också, huru en man, i detta fall den andre kalifen,
Omar, som 634 följde på Abu Bakr och blef mördad 644,
ingaf en annan, profetens svärfader, Abu Bakr (den förste
kalifen), den tanken, att man måste försöka samla de fragment,
som förut voro lärda utantill och föredrogos af bestämda
personer. Denna första samling blef nedskrifven af Zaid ibn
Såbit, som hade känt Mohammed, och de af honom skrifna
bladen gingo genom Abu Bakrs, Omars och hans dotter
Hassahs händer, innan den tredje kalifen Othmån (23 till 35
efter hedschra) återlemnade dem till Zaid ibn Såbit och lät
honom jämte några andra fixera texten i den korånska
munarten. Vid den tiden vorö människorna upprörda öfver de
olika läsarterna i korånen. Det hette, att de »afveko i guds
bok lika mycket från hvarandra, som judarne och de kristna
i sina». För att förebygga denna skandal skall Othmån ha
sändt exemplar af den nya formuleringen till hvarje land, där
islam herskade, och uppbränt alla andra manuskript, så att
hans text sedan dess alltid förblifvit den bestämmande och
oförändrade koråntexten.

Af allt detta framgår, att i jämförelse med andra heliga
böcker korånen blifvit samlad under ganska gynsamma
omständigheter. Ehuru det icke gifves något bevis för, att
Mohammed själf någonsin skrifvit något, så har dock det, hvad
man ännu mindes af hans yttranden och vid vissa tillfällen
föredrog och hvad som förut nedskrifvits, blifvit samladt af
en man, som kände Mohammed och tjänat honom som ett
slags sekreterare och om hvilken vi höra att han hvarken
varit minnessvag eller försumlig eller trolös. Hvad han- först
skref ned bevarades noggrannt i profetens familj och blef
därpå definitivt faststäldt af samme man under medverkan af
andra, som voro mera förtrogna med den munart, som
profeten själf talat, eller den korånska. Sådana vittnesbörd för
äktheten af en helig bok finna vi eljest endast sällan. Men
till och med under dessa omständigheter kunna vi endast
vänta att i korånen finna en bild af profeten, sådan den
af-speglade sig för hans lärjungar. Måhända ha vi i korånen
allt hvad som kraftigast berörde hans åhörare, men vi kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free