Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Heliga böcker, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har det funnits en populär religion, som afvek lika mycket
från upanishad-siarnes som i våra tider durga-dyrkarnes
religion afvika från sådana mäns gudsdyrkan som Rammohun
Roy eller Keshub Chunder Sen. Den nuvarande generationen
eger vedaböckerna i tryck och erkänner dem högtidligt som
högsta auktoritet i alla religiösa frågor. Men procenten af
dem i Indien, som öfver hufvud kunna läsa, är mycket liten,
antalet bildade som läsa sanskrit ännu mycket mindre, medan
åter antalet lärda, som kunna läsa och förstå vedaböckerna,
sannolikt kan räknas på fingrarne.
Samma inskränkning gäller för alla orientens heliga
böcker. Avestas gåthas hade blifvit obegripliga redan vid den
tid’ då de nedskrefvos, hvilket skedde antingen i tredje eller,
som det nu påstås, i första århundradet efter Kristus Gamla
testamentet måste omkring år 300 före Kristus öfversättas till
grekiska icke blott för grekerna ensamma, utan också för
judarne själfva, som i de olika länder, där de funnit en
tillflykt, icke längre kunde förstå den gamla hebreiskan. I Kina
kunna ännu endast de lärda läsa och förstå Konfucius’
kanoniska böcker. Buddhismen gör i denna punkt, som i andra
ett fördelaktigt undantag. Dess heliga skrifter ha blifvit
af-fattade på dåtidens folkdialekt, och då detta språk blef
för-åldradt, har man gjort öfversättningar till alla de folks språk,
som omfattade Buddhas lära. Så har det också ursprungligen
varit med nya testamentet. Det var skrifvet på grekiska och
måste för vesterlandets skull öfversättas till latin och för de
först omvända germanernas skull till gotiska. I orienten finna
vi syriska, koptiska, etiopiska, armeniska, grekiska och
slaviska öfversättningar, hvilka alla vittna om den äldre kyrkans
ifver att sätta sina medlemmar, klerus och lekmän, i stånd att
läsa evangelium på sitt eget språk. En förändring inträdde,
då Gregor VII påbjöd att latin, och därtill endast latin, skulle
vara det allmänna kyrkspråket (år 1080 efter Kristus).
Böh-mens slaviska invånare förbjödos då att använda sitt talspråk
vid gudstjänsterna. De måste lyssna till läror, som
föredrogos på latin, som de naturligtvis icke kunde förstå. Liknande
förbud utfärdades senare af Innocens III mot valdenser och
Vicliffs anhängare, hvilka voro i besittning af inhemska
öfversättningar af delar af bibeln, men som de icke fingo
använda; och ända till vår tid har det varit den
romersk-katolska kyrkans politik att endast då icke afhålla lekmannen
från läsningen af den heliga skrift, när det sker under kyrklig
ledning. Om man således invänder emot oss, att vi icke borde
använda Indiens och Persiens gamla heliga böcker för studiet
af de i dessa länder herskande religioner, sa skulle samma
invändning äfven gälla för de kristna länderna, där som vi
veta ännu alltjämt tusenden icke äro i stånd att läsa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
