Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den internationella socialistkongressen i London, af Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
leda folk angående socialismens natur och mål. . .
Samfundet motsätter sig alla försök att hindra industriens hastiga
socialisering genom sådan död vikt, som lika löner, lika
arbetstid, lika myndighet för alla . . . Det kan icke lofva att
ge hvarje människa eller klass “hela af kastningen af hans
arbete“ — det är fysiskt omöjligt. . . Det fabiska
samfundet förkunnar icke socialismen som ett universalmedel mot
alla samhällets lidanden, men endast mot de lidanden, som
bero på industriens bristfälliga organisation och en genomusel
fördelning af det nationella välståndet. *
I & D. F:s ögon är allt detta falsk lära och kätteri
- att “lönmörda saken“. För det fabiska samfundet är
det socialismen kurerad från vanvett och med fullständigt
återvunnen besinning. De tyska ledarne betrakta det närmast
så, att fabierna ha “släppt ut katten ur säcken“. Deras egna
metoder och privata öfvertygelser ha blifvit fabianiserade
genom förhållandenas makt, men de ha icke vågat erkänna
det. De ha studerat konsten att framställa socialismen så
omöjlig, så revolutionerande, så katastrofi.sk som möjligt.
De ha talat för galleriet som tycker om de feta stora orden
och den aflägsna klangen af revolutionära barrikadstormar;
de ha icke talat till den stora mängden af medborgare, som
hata revolutionen, utan att på minsta sätt dyrka det
bestående och som ha ännu mindre förtroende för deklamerande
och eldspyende socialister än för egoistiska sluga och
skickliga kapitalister och industripatroner. Ett så stort framsteg
ha dock de senare åren medfört i Tyskland, att de tyska
ledarne stå det fabiska samfundet närmare än Ä D. F.
Lieb-knecht märker, att Hyndmans angrepp på Burns äro af
samma slag som den tyska omöjligheten Landauers angrepp
på honom själf. Han begriper, att & D. F. är omöjlig,
men han — en man på sjuttio år — kan icke häller riktigt
svälja det fabiska samfundets piller. Det skulle vara för
mycket begärdt — att han skulle höra upp med att använda
alla de kära, kära fraserna om “lönslafveri“ och om
revolution och framför allt, att han skulle bekänna att det stora
Marxska sakramentet, arbetets och värdets transsubstantiation,
skulle vara ett misstag. Liebknecht har därför föredragit
att vara höflig mot båda engelska riktningarna, utan att
tro på någon af dem.
Vid föregående kongresser skulle Liebknecht i sådant
hänseende ha ha£t de flesta förmågorna med sig. Icke så
i London. Det fans en mängd universitetslärare,
journa
* Den härför intresserade hänvisas till »Fabian tract» n:r 70,
innehållande Bericht über Fabianische Politik etc., samt n:r 41. Ihe fabian
society, by Bernard Shaw. (Pris 1 penny för hvardera.)
Red. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
