Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Några tankar om kultur och moral, af Bror H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
sin ifver att blifva materiens allt för starka bojor kvitt, kastar bort
ovärderliga skatter.
Hvad skall då göras? För det första: finnes det ej en
gammal regel, som säger, att andliga fiender skola med andliga vapen
bemötas? Hvari har man nu vidare att söka denna förbättring,,
som, må vi hoppas det, skall blifva ett kommande släkte förunnad,
ett släkte, som skall lefva under en tid, hvilken efterträdt de starka
brytningar vi nu upplefva? Och denna förbättring skall helt visst
af naturnödvändighet komma. Men icke bör man därför slå
ar-marne i kors och lugnt åse, huru tusende ungdomar stupa i striden.
Att grunden till all utveckling är, förutom anlag, uppfostran, torde
vara klart. Hvarpå är nu i det stora hela uppfostran bygd? Jo,
på slentrianen. Låtom oss för att belysa hvad slentrianen innebär
taga en bild. Om man under en lång tid dagligen vistas i ett
rum, som är försedt med vissa bestämda möbler, blifva de yttre
sinnena så vana vid dessa föremål, att man ej lägger märke till
hvart och ett af desamma. De stå där och kunna ej annat; de
äro ett med rummet. Man reser bort till annan ort, vistas där
under längre tid och kommer åter till det gamla rummet.
Samma möbler, samma rum, samma plats för hvarje sak. Men dock
är det något nytt; man tycker sig första gången verkligen se en
hvar af dessa möbler och se detta rum. — Liksom sålunda
tankegången kommer in i nya riktningar, då man får erfara nya yttre
intryck, så är det ock ett bekant faktum, att t. ex. gemensamt
upp-lefda större tilldragelser i hög grad förändra åskådningen och däraf
utgående handlingssätt. Småsinnet och kälkborgerligheten få maka
åt sig vid åsynen af verldslifvets brusande och skiftande haf!
Huru mycket har ej kommit att för vår yttre blick framstå i
ett helt annat ljus än sanningens! Huru mycken förvrängning af
sedebegreppen har ej genom kulturens inverkan åstadkommits!
Däraf kommer det sig, att det är så godt om folk, som sätta 4
bagateller i främsta rummet, som röra upp en storm i ett
vattenglas, men ej se hafvets vredgade böljor!
Då barnet hunnit den ålder, då de slumrande känslorna vakna
till lif, då liksom i vårens tid likt trädens svällande knoppar de
ungas själ och kropp med allt större kraft börja visa, att naturen,
stödd af sin eviga utvecklingslag, fått hos individerna börja sitt
skönaste verk, utvecklingen af barn till yngling eller mö, då gripes
anden af denna underbara och oförklarliga längtan efter något visst
okändt, storartadt, skönt och högt — det är naturens egen röst i
människohjärtat, hvilket med hänförelse lyssnar till densamma för
att om möjligt utforska dess tusenfaldiga betydelse; döfvas denna
röst, blifver följden för hela lifvet. Denna längtan koncentrerar sig
på ett: törsten efter närvaron af en annan mänsklig varelse af
samma ålder, men af olika kön. Väl den, som då ej blifver
förnekad tillfredsställandet af detta sanna naturkraf och olycklig, trefaldt
olycklig den, som vid den tidpunkten ej får detta kraf fyldt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
