Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Några tankar om kultur och moral, af Bror H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Hvad säger nu konvenansen härom? — Låt de unga vara
tillsammans i ytliga nöjen, men skilj dem åt, då det gäller lifvets
allvar! Allt går efter en viss etikett, efter ett visst formulär, och
själfva lifvet det stelnar. Det har blifvit slentrian. Och de, som
blott inbilla sig följa konvenansens bud, hvad säga de? — Spärra
in de unga i fängelse, hvart kön för sig! Det har ock blifvit
slentrian. Ynglingens rika känslor dämpas så småningom och ersättas
af det kalla, beräknande förståndet, adelskapet hos honom, om det
finnes, undantränges af plebejens inkräktande våld! Och så
inträder den ålder, då tanken på giftermål uppstår. Och den
vanvettigt förvända uppfostran drager med sig ett helt lif af sorg eller
dvala!
Hvad har genom den slentrianmässiga uppfostran gifvits
ungdomen, hvad har den fått med sig på lifvets stig till stöd mot
fall, till skydd för stormen? Ett vindkast blott — och hela den
granna praktbyggnaden af konvenans eller halfkonvenans ramlar.
Hvad finnes kvar? Intet! Och med intet skall man reda sig i
lifvets strid!
Huru skall då denna olyckliga börda, som heter slentrian,
blifva atlyftad från människornas skuldror? Låtom oss först
anmärka, att detta i fullkomlighet för oss människor är omöjligt. Men
detta gäller ju om allt i människolifvet. Försök att aflyfta
slentrianens bojor hafva emellertid visst ej saknats. Dessa ha som
tillbörligt icke sällan utgått från kvinnan. Men följden har blifvit,
att på samma gång dessa kvinnor kastat boit en stor del af den
tunga barlast, hvilken eljes anses nödvändig för att seglingen på
lifvets haf för dem skall blifva lugn och få rätt kurs, hafva de
kastat bort de goda egenskaper, som af naturen tillhöra deras kön,
och som just skulle göra dem skickliga att taga del i
samhällsutvecklingen i rätt riktning. Ty om vi äro eniga om den satsen,
att individen skall gå i fält mot samhället och ej samhället mot
individen, och att de bäste och störste individerna därvid skola
vara fälthcrrarne, så böra vi med ej mindre makt betona, att
framför allt den bildade kvinnan, såväl ung som gammal,, måste deltaga
i samhällets reformering. Och det är just från den bildade s. k.
konvenanskvinnan, man kan våga hoppas på bättring. Ty den
först-nämda kvinnofrigörelsens förkämpar äro långt ifrån skickade att uträtta
några reformverk och än mindre de inbillade konvenanstrogna. Ar
sålunda den förstnämda kvinnan ur stånd att höja samhället och
att till den ändan reformera sig själf, då höjer det sig aldrig! I
hennes makt ligger hela släktets väl och ve. Hon är den ande,
hvarifrån det sedliga lifvet utströmmar, från henne utgår det högsta
och det lägsta. Och hvad skulle hon ej kunna förmå på ett fält,
som är henne närmast, där hvarest hon ständigt är den med- eller
omedvetet ledande kraften!
I hvilken riktning reformerna böra gå torde kunna sägas i
det enda ordet: bort med slentrianen! Inför möjligast största frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
