Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
liga hufvudrollen kunna få skrattarne öfver på sin och
pjesens sida, men jag befarar, att hr SternvaU näppeligen
vann anslutning från andra än gäspande och
sömnbehöf-vande personer samt det lilla fåtal, som möjligen kunde vara
intresserade af att observera, huru pass långt
gymnastiserandet af hans ansiktsmuskler samt — i någon mindre grad —
af armar och fingrar skulle kunna bedrifvas. Men
jag-misstänker därjämte, att det är mindre rådligt att när det
behöfves saft och komik för att göra en pjes uthärdlig
för mycket bygga på hr Sternvalls vis comica. Frkn
Lun-deqvist utförde sin uppgift med ganska mycken talang och
framgång och sade vissa delar af rollen väl och känsligt,
men hon höll sig icke fri från en viss affektation i tal och
spel, och sådant kan lätt urarta till manér. Hr Hultmans
roliga vaktmästaretyp var som en liten oas i den
tråkighetens öken, som utbredde sig i pjesen för öfrigt. Hr
Klintberg var icke just oäfven som en ung narr och frkn
Olga Andersson var mycket intagande som pjesens unga
flicka och alls inte bortkommen i sitt spel. En ung kvinlig
operettartist, som, hur hygglig hon än må vara i sitt
privata lif, dock inte har något litet af en pikant krydda
eller mousserande lifslust hos sig, är ett logiskt o ting, som
man har svårt att förlika sig med. Frkn Gottschalks
operettdiva i denna pjes var emellertid snarast “så oskuldsfull
och ren som ett kväde af Franzén“, och en sådan
operettdiva är som sagdt något för mycket serafiskt färglös.
Ett förnyadt åseende af “Lycko-Pers resa“ förstärkte
de förut mottagna intrycken af Vasateaterns utförande af
nämda pjes. En och annan mindre modifikation gjorde sig
emellertid märkbar. Så t. ex. hade hr de Wahl, som i
parentes anmärkt enligt recensenten Lkts utsago i denna roll
ändtligen fått en sig värdig (!) scenisk uppgift, spelat upp
sig, trängt mera in i sin roll, medan hr Hagmans af mig
lofordade framsägande af en viss scen öfvergått något till
lexuppläsning. Hvad som var oförändradt vid båda
tillfällena var det förunderligt underhaltiga sätt, hvarpå alla
folkscener utfördes. Äfven om hr Molander öfvertagit
regien af “Lycko-Pers resa“, först när pjesen var nästan
slut-repeterad, så hade det varit i hög grad önskligt, att han
därvidlag gripit in med mera energi. Nu var det alldeles
för klent. Nästan ännu förunderligare var det
otillfredsställande sätt, hvarpå man hade arrangerat den sceniska
sluteffekten i tronsalsscenen. Från Nya teaterns dagar
minnes man ännu det effektfulla sätt, hvarpå tronen med
dån och brak bokstafligen störtade samman. Det var annat
nu. Satt man på lämpligt ställe, kunde man observera,,
huru sakta och varligt ett par stänger drogos undan och
tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
