Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Operarevy hösten 1896, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o6
Herr Lemon t. ex., hvars vackra friska nordiska tenor i
all sin otymplighet var ett löfte. Nu har denna röst ü Paris
genomgått en maltraitering med resultat att det lägre registret
verkar suddig baryton och det högre oklar tenor.
Föredragets ökade smak och färdighet uppväger ej denna malheur.
I det yttre ter sig hr L. väl flickaktig och enkel, ej utan en
viss grace, men i de flesta fall på ett mindre tilltalande sätt
f örvekligande alla sina roler. Denne spröde, smale Romeo —
hvar är den blodfulla renaissance-typen? Denne veklige
kvin-lige Wilhelm Meister — hvar är den raske studenten, den
burschikose »borgarsonen från Frankfurt, stolt vid sina tjugu
år att kring världen svärma?» Och Anna Pages gynnade
friare, den raske ungersvennen Fenton — denne spinker,
denne mjäker! Här fattas instruktion. Mer pli, mer rutsch,
mer karlavulenhet! Que diable!
Herr Henrikson bör ej glömmas denna gång. Han har
fått ett par nya roler, Don Bazil i Figaros bröllop och
Bar-dolph i Falstaff, rätt väl gående i land med begge dessa
buffatyper, särdeles den senare, hvars musik ej är så
fordrande. Deremot har hr H. växt ifrån andra roler ur sin
repertoir, t. ex. Nürnbergerdockans Donathan, der hr
Strandberg ju visat sig passa, t. o. m. bättre än på den post han
nu innehar, kapellmästarstolen, hvarifrån han t. ex. lät
Nürnbergerdockans ouverture få ett väl torrt och nonchalant
utförande. Som sångare har hr S. med föga intresse sjungit
Ta-mino i Trollflöjten ett par gånger och visat sig ingalunda gå
framåt som sångare, hvarföre han är oförtjent af att fortfarande
få behålla sin vackra Strandbergska röst.
Herr Landquist har firat triumfer som Wilhelm Telf en
präktig tragisk framställning, och som Verdis Falstaff, en ännu
dråpligare komisk. Visserligen fattas hr L. ibland det
fjäder-lätta nyanserade i replik och åtbörd, hvarmed t. ex. Maurel
excellerade i Milano pä sin tid, eller Betz’ fina musikaliska
de-taljering af en och annan cantabel fras, t ex. page-visan, men
i det stora hela är hr L:s Falstaff en ära för honom sjelf och
vår operascen. Hvilken rörlighet utvecklar han ej på sina
ställen, hvilken komisk ampleur, hittills honom ej tilltrodd,
hvilken brio i första tablån med dess högt lagda, ansträngande
sångparti, hvilken uttrycksförmåga och variation i den stora
glögg-monologen! Sannerligen vi tilltrott den ej längre unge
sångaren en sådan ungdom i röstmedel, en sådan
hängifven-het, friskhet och strålande festi vitas vid det konstnärliga
arbetet. Simonsen i Köpenhamn hann ej på långt när denna
impulsiva käckhet och pmpösa bredd i sin annars naturligtvis
godt studerade och i mycket förträfliga framställning. Operan
gjorde i den danska hufvudstaden föga lycka, säkert till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
