Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsertsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
öfverträffande Södermans, Griegs, Normans försök i samma
riktning, att ej tala om herrar Stenhammars, Halléns o. d.
Utom af ofvanstående kardinalfel led utförandet af vissa
orke-strala ledsamheter, som visade behofvet af flera repetitioner
och större dirigentförstånd. Bättre gick slutnumret, hr
Nord-quists Bachanal.
Men bäst les chevaux de bataille: a capella-sångerna. Dock
tycktes oss i år röstmaterialet något underlägset forna tiders,
ej blott som vanligt i tenorstämman, utan ock bland första
och andra basarne. Någon liten skolning torde hr H. böra låta
dessa »elitsångare» undergå, särdeles för stämmor i soli-satser,
der nu i en skön Södermansk folkvisa basarnes entré lät rätt
så, grötig och omorgnad. Herrarne borde gapa mer och
tenorerna akta näsorna, hvilkas användning hör hemma i andra
lifvets bestyr än sång. Svårt barnkammaraktiga läto dessa
tenorer ibland, hvilket hr H. ock borde förebygga genom att
lära dem en mer fast, manlig tonattack. Den höga
tenorgången »Sippan i lunden» lät nu i år precist som en gammal
käring, lockande på sin beskedliga kossa mjölknings-dags: »Sipp,
sipp, sipp, sipp, sippan», tills »sippan» ur »lunden» kommer.
Mer rutsch också i denna vårsång, mer kläm och ungdom —
ah Oscar Arpi!
Hr Hedenblad — svag för det dansanta, pikanta — hade
också i år dansmusik på programmet, ett par danslekar,
charmant sjungna för resten och utan den tillgjorda petitesse och
pretiositet, som nu en lång tid vanprydt studentsången under
hr H., särdeles »Ingrids vise», ett löjligt val också, der hr H.
lät en medicinare agera skön Ingrid.
Ej nog med svenska polskor, äfven spanska ville den
toujoure hr H. bjuda på och hade fått hofkapellet att
nöd-torftligen inöfva ett dansant sammelsurium af Glinka med en
pretentiös inledning som en slottsport till en liten badstu.
Föga bifall. Så ock en kör af Schumann, hörande till
komponistens relativt svagare alster. Men så!
Men så hände något rysligt. Midt under brinnande
riksdag med dess mångahanda funderingar i »rusdrycksfrågan»,
inlagor, adresser, motioner, förbud, petitioner o. s. v. o. s. v.
ger sig hr H. till att låta sina gossar på ändan, som skall kröna
verket, framsjunga ej mindre än tre (säger tre)
rusdrycks-kväden. Och hur de sjöngo sen! Så friskt, förledande,
nubbande, tubbande att riksdagens nykterhetszeloter, orn
närvarande, rent af kunnat taga skada — till sina själar, så länge.
Och tänk för medlemmar af Försvarsdepartementet, ej minst
dess celebre chef, att sitta och höra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
