Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11
- Konsertsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8l2
Si Mars par mi les guerriers
s est acquis tant de lauriers
que pouvons, qiie devons nous croire
Si non qiiil sut boire
Tralla, la, la, la, la, la –––––-
Ah, Monsieur Hedenblad.! Ah Monsieur!
*
Encore! Under det vi i vestibulen stodo och togo på
oss, hörde vi tydligen mellan dörrarnes klapprande inifrån en
fjerde, en fjerde bachanal, denna gång från Finland. Vi
började nu nästan vänta »Gubben och Gumman Noack» och i
stor fasa och bäfvan lupo vi dädan!
Aftonen förut läto f. d. Orphei drängar höra sig i samma
lokal och minsann! stodo sig med heder äfven jemförda med
sina yngre kamrater och efterföljare. Kören var naturligtvis
mindre, röstfraicheuren ju ock, dock ej tenorstämmans, som
hade åtminstone en stämma bland sig, absolut öfverlägsen de
nuvarande drängarnes. Utförandet af t. ex. Josephsons
»Vårliga vindar» blef derigenom mer vårfriskt hos dessa gamla
gossar än hos de unga, som kommo med samma visa dan
därpå. Vårsång tycktes rent af utgöra dessa värdiga herrars
starka sida, ty Lassens »Lövspring» och Prins Gustafs »Glad såsom
fogeln» klingade, den förra ytterst delikat och sympatiskt, den
senare rent ut briljant, tack vare i första rummet den präktiga
tenorstämman, men ock det helas lif och abandon. Hr
Åkerberg anförde med mycken talang, men gjorde icke något
plastiskt yttre intryck af seriös art med lilla blyertsen kafvande
hit och dit under föga imperatorisk chefshållning.
Dessa sånger, som sjöngos till förmån for ett blifvande
lärarehem härstädes, tycktes oss vara den kvällens mest
underhållande moment tillika med hr Personnes skolmästareskap,
der han behandlade hela publiken som skalkande och
skolkande skolpojkar och skoltöser under besagda publiks
hejd-iösa munterhet. Hr Personne börjar bli en storhet i
monologfacket, vi ha nu flera gånger sett alldeles fulländade
prestationer af honom i den vägen. Hans utmärkta imiteringstalang,
som spelat hans skådespelarskap många spratt, kommer
honom här rent af till godo. Mindre tilltalades vi denna afton
af hr Personnes kamrater, särdeles hr Fredrikson och fru
Fahlman, som väl nonchalant genomtraskade och
genomtrass-lade sig Benzons välkända konversation »Surrogat». Att
suff-lören ej fanns på vanligt ställe vållade tydligen stor vanda —
ja höll ett ögonblick på att ställa till panik. Annars är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0820.html
