Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Två olyckskamrater eller teologi och materialism, af Gideon Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
äfven allt som kan förbindas med en sådan i
öfverensstäm-melse med erfarenhetens lagar.
En fixstjärna t. ex. Vi se ljuset däraf, men
astronomen säger oss att det ljus, som nu träffar vårt öga,
utsändes från sin källa för millioner år sedan. Kanske stjärnan
redan för länge sedan försvunnit, ändrat plats eller uppgått
i gasform. Är det nu blott den lysande pricken på
synfältet, eller, som några förmena, den retade punkten på
näthinnan, som äro “verkliga", eller ha vi “verkligen" rätt
att tala om befintligheten af ett stort, glödande och lysande
klot, som för några millioner år sedan existerade på några
billioner mils afstånd från det ställe i rymden, där för
närvarande vårt eget klot rullar fram. Ja, enligt de
"erfarenhetens lagar" som gälla för ljusets hastighet, för dess
försvagande med växande afstånd från ljuskällan etc., måste
vi föreställa oss just något dylikt. Men det medges, fullt
aktuelt närvarande i medvetandet, fullt verklig är för oss
endast ljus företeelsen på himlen. Här gör sig just gällande
nödvändigheten att taga hänsyn till verklighetens grader.
När allt kommer omkring, så hade väl Boström i alla
fall rätt i sitt beryktade (och förhånade) påstående att “vara
är lika med förnimmas", så vida man nämligen därvid gör
den inskränkningen, att med “vara" menas ett “specificeradt
vara“. Ty vi kunna visserligen tala om ett varande i
allmänhet såsom oberoende af en förnimmande varelses
uppfattning däraf, men så snart man vill på något sätt
specificera det, t. ex. kalla det för atomer, då är det också slut
med oberoendet af förnimmelserna. I ordet atom ligger
nämligen en hel mängd egenskaper inneslutna, som äro
lånade från erfarenheten, d. v. s. vi ha framför oss ett
"spe-cificeradt vara". När nu vissa tänkta egenskaper i vårt
atombegrepp göra det omöjligt att tänka oss atomerna som
föremål för en omedelbar förnimmelse, så ligger det nära
till hands att förneka deras existens. Det är för denna
frestelse Ostwald gett vika.
Nu för tiden är det ingalunda någon sällsynt företeelse,
att naturvetenskapsmän taga itu med filosofiska problem,
medan det för icke så länge sedan var modernt bland
naturvetenskapens idkare att tala med ringaktning om
filosofien. Saken är helt naturlig. Ju mer fysik och kemi trängt
in i sitt ämne, dess längre ha de måst aflägsna sig från det
omedelbart gifna och höja sig till bestämningar af allt högre
abstraktion. De ha med andra ord allt mer börjat röra sig
med blott tänkta verkligheter. Därvid ha de haft tillfälle
upptäcka något som filosoferna långt före detta kommit
under fund med, nämligen våra förnimmelsers relativitet. Det
har börjat gå upp för dem att materiens värld ej har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
