Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
kan från fru Håkanssons begåfning. * Då hade man enligt
all sannolikhet kunnat få se ett nytt prof på verklig
modern, stor och själfständig konst. Och en sådan sak hade
varit en mer än tillräcklig godtgörelse för den försakelse,
vederbörande ’ kanske fått göra genom att motstå den hos
teaterledare och regissörer icke sällsporda lilla svagheten
att briljera med sin talang att upptäcka och skapa stjärnor.
Herrar skapares egen ära och habilitet blir naturligtvis i
samma mån större, som de kunna påminna om bibelns
uttryck att skapa af intet.
Vasateaterns utförande af “Älskog" var på det stora
hela taget mycket vårdadt och samvetsgrant och
följaktligen erkännansvärdt, utan att annat än i ett enda fall
höja sig öfver det respektablas nivå. Ett par
rollinnehaf-vare, hrr de Wahl och Byström, förkofrades märkbart och
tedde sig vid senare representationer högst betydligt till
sin fördel i jämförelse med hvad fallet var vid premièren.
Hr Eliason, som kanske något för mycket framhölls i mitt
förra hastiga omnämnande, har däremot spelat bedröfligt
ned sig.
Den som var mer än respektabel, nästan mästerlig, var
frkn Borgström. Det blef en ny bekräftelse på den
iakttagelse man kunde göra i “Tanquerays andra hustru“ och
‘‘Den kritiska åldern", att hon inom den svenska konstens
rike har sin gifna provins, där hon för spiran. Där är hon
alldeles utomordentlig, med pikant smidighet, saftigt humör
och lin nyanseringsförmåga, utan att någonsin bli simpel
och grof. Hennes genre kan kortast och mest träffande
benämnas: kokottens. Där sammansmälta natur och konst
harmoniskt till ett utomordentligt fulländadt helt. Så var
det i förutnämda två pjeser och så var det i “Älskog4’.
Hon hade saft och i sitt spel var hon aldrig klumpig och
simpel. Hon var graciös och smidig och behandlade
dialogen alldeles förträffligt. En massa detaljer i hennes spel
gjordes så fint och naturligt, att man aldrig ett ögonblick
kom att tänka på, att där hade regissören stått
instruerande bakom.
* I förbigående sagdt synas råda något besynnerliga principer vid
Vasateatern, beträffande användningen af engagerade krafter. Så t. ex.
har teatern visst inte något öfverflöd på verkliga karaktärsskådespelerskor
i allmänhet och för äldre roller i all synnerhet, men det oaktadt är snart
halfva säsongen gången, utan att man begagnar sig af fru Dorschs
kapacitet. Man lär näppeligen kunna beskylla mig för någon öfverdrifven
beundran för fru Dorsch. men ändå måste jag klandra både en sådan
misshushållning från teaterns egen synpunkt och en sådan orätt mot en kapacitet ,
hvilken med alla sina fel och brister dock är alldeles för god att
magasineras undan och förstöras genom att icke användas. Teaterledare ha mot
de af dem engagerade äfven andra skyldigheter än de ekonomiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
